måndag 17 december 2007

Det går över

Igår kväll blev Makena minst sagt förvånad! Jojjan kom nämligen mitt under Bolibompa och deklarerade glatt att: "Jag vill gå och lägga mig!".

Till saken hör att Jojjan sedan Bebisen kom, har avskytt att gå och lägga sig. Det har vrålats: "Jag vill INTE sova!!!" i högansky så fort man gjort minsta antydan om läggning. Maken har åtskilliga kvällar legat länge och väl med Jojjan i dubbelsängen (hennes egen säng var bara att glömma!) och försökt att förmå henne att somna. Ett tag dög bara Makena. Jojjan vrålade och vrålade tills Makena kom upp och sjöng: "Lille katt" en miljon gånger och: "Bä Bä vita lamm" minst lika många gånger. Ja Makena, maken och Jojjan har haft det mycket arbetsamt om kvällarna. Men så kom Jojjan alltså igår och sken som en sol och bad om att få gå och lägga sig. När Makena och Jojjan sen kom upp till Jojjans rum, sa Jojjan med samma glada uppsyn att hon i natt skulle sova i sin säng. Makena blev om möjligt än mer förundrad. Men sen fick Jojjan den där luriga glimten i ögat, brast ut i skratt och sa: "Jag bara skoja dig mamma. Jag vill gosa i din säng!" Och visst får Jojjan gosa i Makenas säng så länge hon behöver. En vacker dag vill Jojjan säkert åter sova i sin säng. Om inte förr, så kanske den dagen Bebisen börjar göra anspråk på spjällsängen och Jojjan ska få en ny växasäng.

Bebisen kan också förvåna. Denna har nämligen de senaste två veckorna lekt nattsuddare och inte somnat för än långt in på nätterna. Men så överaskade Bebisen nyligen med att somna för natten redan vid klockan åtta på kvällen. Makena som inte alls var beredd på detta, hade varken bytt tygblöjan mot en (miljövidrig) pappersblöja, eller satt på pyjamas. Så Bebisen fick snällt finna sig i att sova i sina vanliga kläder och vänta med blöjbyte tills första amningspasset vid tolvtiden. Hon verkade dock inte det minsta störd av detta.

Belsamy skriver i ett av sina inlägg att det bästa uppfostringsråd hon fått är: Det går över. Makena kan åt detta bara le och nicka instämmande. För vad än barnen hittar på, bra eller dåligt, så kan man vara säker på en sak: "Det går över!" När man just vant sig vid deras nya beteende, ändrar de sig igen. På det viset blir det i allafall aldrig tråkigt att vara förälder.

Makenas 5-årige son Nonno har dock ända sedan han var två haft för vana att ramla av stolen vid matbordet. Man kan undra när det kommer att gå över? Det händer i allafall inte fullt lika ofta längre. Så Makena har gott hopp om att det kommer att gå över innan artonårsdagen. Man får bara hoppas att han inte då börjar köra av vägen i stället...

fredag 14 december 2007

Helkväll med Bebis

Makena har fått en märklig liten bebis. Oftast beter hon sig precis som man förväntar sig att bebisar ska bete sig. Hon sover mer eller mindre hela dagarna, ammar, bajsar och kissar, och vaknar till liv när sena kvällen kommer. Men ibland överaskar hon sin mamma och beter sig i mor Makenas ögon alldeles besynnerligt. Igår kväll tyckte tydligen Bebisen att det var dax att spela sin mamma ett litet spratt.

Makena och Bebisen hade kvällen för sig själva. Makenas make var på julfest och alla Bebisens syskon sov sött i sina sängar (nåja, Jojjan sov i Makenas säng). Till en början var kvällen lung och skön. Bebisen sov i sin vagn, ammade lite ibland. Makena tittade på TV och plockade lite i köket under reklampauserna. Framåt 21-tiden ville dock Bebisen varken sova eller amma mer, utan började småskrika och kinka och vara allmänt missnöjd. Makena satte henne då förstås i sjalen (som Bebisen vanligtvis alltid blir nöjd och glad i). Men det ville bebisen inte alls veta av. Makena provade då att hålla henne på alla möjliga vis. Dansa, gunga, vagga. Men Bebisen lät sig inte bevekas.

Tillslut bestämde sig Makena för att byta blöja och sätta på pyjamas. Bara för att signalera att det var natt liksom. Då hände det otroliga. Så fort Bebisen hamnade på skötbordet, slog hon upp sina klara blå ögon och blev så nöjd och glad så det var en fröjd åt det. Hon började "prata" med Makena och delade ut en rad oemotståndliga leenden. Makena var förundrad.

Efter den mysiga skötbordsstunden tänkte Makena att nu kunde hon ta sin nöjda bebis och sätta sig en stund vid datorn innan Bebisen slocknade för natten. Ack vad hon bedrog sig! Så fort Makena lyfte upp Bebisen från skötbordet började protesterna att dugga tätt. Makena gjorde provade åter alla sina tricks, men Bebisen bara skrek och skrek. Makena förtvivlade. För skojs skull provade Makena efter ett tag att gå tillbaka till skötbordet där allt varit frid och fröjd. Och kan man tänka sig! Bebisen tystnade på direkten och blev åter sitt soliga jag. Makena stod där vid skötbordet och funderade på vad som var så magiskt med detta hemmasnickrade skötbord? Var det ljuset, färgerna på morgonrocken som hängde intill eller kanske det varma sköna elementet? Vad orsaken än kunde vara, var det uppenbart att det var här Bebisen ville tillbringa resten av kvällen (och halva natten). Makena var alltså låst vid skötbordet och tänkte i sitt stilla sinne att hon kanske borde önska sig en laptop till julklapp. Men en laptop till jul hjälpte ju inte Makenas trötta ben denna sena kväll. Tillslut insåg Makena att där kunde hon ju inte stå i all oändlighet, så hon bestämde sig för att göra det lite bekvämt där vid skötbordet. Proaktivitet kallas det.

En fåtölj släpades in. Makena hämtade juice och en burk pepparkakor och använde tvättkorgen som fikabord. Sen lade hon Bebisen till rätta på sitt älskade skötbord och slog sig själv ner i fåtöljen med sin roman. Äntligen infann sig det lugn Makena önskat sig. En lång stund satt hon där och läste och fikade och gosade emellanåt med Bebisen som verkade må som en liten prinsessa. Efter en bra stund ville dock Makena resa sig och göra lite annat. Hon tog upp Bebisen och gick mot vardagsrummet. Makena hann dock inte gå många steg innan Bebisen åter började väsnas. Bebisen ville ligga kvar på skötbodet. Basta!

Vid halvtolv-tiden somnade Bebisen efter en lång och gosig amningstund. Makena släckte och gjorde sig i ordning för natten. Men just som hon skulle till att lägga sig i sängen, började Bebisen åter göra sin lilla stämma hörd. Makena kunde bara glömma sin sköna varma säng. Tillbaka till skötbordet och romanen. Men när Makenas ögon började gå i kors och bokstäverna flyta samman till ett böljande hav bestämde hon sig för att det fick vara nog! Nu skulle här sovas!

Drygt en timme senare slocknade tillsist Bebisens klarvakna ögon. Makena kunde kraschlanda i sin sängen och få sig några timmars sömn innan nästa dag skulle vara ett faktum. Makena tycker det är tur att maken inte alltid är på julfest!

måndag 10 december 2007

En insiktsfull morgon

De senaste veckorna har Makena av olika (i huvudsak bebisrelaterade) anledningar fått påtok för lite sömn. Det sägs att man inte behöver lika mycket sömn när man ammar. Makena hoppas att det är sant, för hon kommer för tillfället inte i närheten av de åtta timmarnas obruten sömn hon annars behöver för att fungera som en civiliserad människa.

Denna nobeldagsmorgon steg Makena åter upp med för få timmars sömn i kroppen. Hon var argsint och grinig. Betedde sig som om att allt hennes barn sa och gjorde var en konspiration emot henne själv. Men så slog det henne plötsligt att det ju inte var barnens fel att hon sovit för dålig och därför var sur. De sprang ju bara omkring och var barn liksom. Så orättvist då av Makena att gå omkring och småfräsa och ha sig på morgonkvisten. Sömnboven är ju faktiskt bebisen och (om sanningen ska fram) , även en viss roman som Makena ibland har svårt att släppa. Bebisen skulle ju Makena aldrig kunna bli arg på. Varför tillåter hon sig då att bli arg på sina oskyldiga barn frågade hon sig? Makena bytte attityd där och då.

Det fantastiska som nu skedde, var att det helt plötsligt inte alls kändes så fruktansvärt att lalla runt där i morgonrock med barnen stojande omkring sig. Makenas självupptagna attityd hade skymt den kärlek hon ju faktiskt känner för alla sina barn. Nu fick den fritt spelrum igen och morgonen blev inte alls så plågsam som Makena först upplevt den. Visst drömde hon fortfarande om att krypa ner i sin varma, mjuka säng. Men att dricka nyponsoppa och äta ostsmörgås med barnen, var visst inte så tokigt det heller när allt kom omkring.

måndag 3 december 2007

Ekologiska funderingar

Liksom många andra i dessa dagar, funderar Makena en hel del på det här med klimatförändringarna och miljön och vad vi egentligen utsätter vår jord för. När man börjar nysta lite i det hela, upptäcker man snart hur mycket sjukare allt är än vad man först trodde. Och man inser att det krävs stora förändringar i hur vi lever för att sätta stopp på den skenande förstörelsen av jorden. Speciellt är det ju vi i väst som belastar miljön extremt mycket. Makena lärde sig nyligen (när hon såg på Bollibompa med barnen) att om alla i hela världen skulle leva som vi i väst, skulle vi behöva fyra! jordklot. När man hör sådant, inser man att något är väldigt, väldigt fel!


Härom dagen satt Makena och ammade och läste under tiden en artikel i Di Weekend om ekologiskt mode. Tidigare har Makena tyckt att ekologiska kläder, det är väl ändå att ta i och bara nått för miljönördar. Okej, ekologisk mjölk är ju bra och kravmärkta bananer och annat sånt. Men ekologiska kläder? Nu får ni väl ta och ge er liksom. Makena har tänkt om.

Att det är en massa gifter i kläderna vet väl de flesta. Men längre tänker man inte. So what? Jag kör dem i tvättmaskinen en gång så försvinner väl det mesta. Och inte skänker man vårt dyrbara grundvatten en endaste liten tanke. Men får man veta att de stackarna som färgar tygerna, (som sen ska bli våra kläder) står upp till knäna i (de giftiga!) färgbaden. Och att det färgade vattnet sedan släpps ut i dricksvattnet och förstör en hel sjö och vattentillförseln för en hel by. Ja då låter det här med ekologiska kläder helt plötsligt inte alls så dumt längre, utan tvärt om som det enda rätta om man har någon som helst ansvarskänsla i kroppen. Och helt plötsligt känns det minst sagt oetiskt att stödja kedjor som H&M, som ju har som affärsidè att folk (läs ungdomar) ska köpa billiga plagg av dålig kvalité som snabbt går ur mode och sen köpa nytt och moderiktigt bara några veckor senare. Vilket totalt slöseri med jordens resurser! Usch och fy!

Men visst är det svårt att förändra sig. Det tycker även Makena. Hon vill ju t ex gärna köpa söta bebiskläder i retrostil på Lindex. Och de ekologiska klädkedjorna är ju ännu inte så många och ofta dyrare också. Så bra då att det finns andra sätt. Man kan ju (som Makena har som en liten hobby) fynda unika kläder på secondhand. Både billigt och ekologiskt! Och sen har faktiskt Makena den enorma förmånen att få ärva en stor del av hemmets klädbehov av släkt och vänner. Det har hon alltid varit enormt tacksam för. Men nu, med detta ekologiska perspektiv, känns det ännu bättre att hon inte har för vana att hela tiden köpa nya kläder i butikerna till sig och sina barn. Tänk, Makena har faktiskt levt ganska ekologiskt (när det gäller kläder alltså), utan att en ha vetat om det själv.

En annan rolig detalj som det stod om i den där Di-artikeln, var att svart är den färg som belastar miljön alldra mest. Makena (som inte gillar svart så där jättemycket) log för sig själv, men började dock undra i sitt stilla sinne hur mycket orange och brunt belastar miljön? Men hon handlar ju som sagt mest begagnat ändå, så egentligen spelar väl den lilla detaljen inte så där jättestor roll i sammanhanget.

lördag 1 december 2007

Ett litet finger

Igår när Makena och barnen skulle åka hem från stan, var inte den minsta familjemedlemen riktigt med på noterna. Det gick dock ganska bra så länge sällskapet var kvar i stan. Jojjan som satt bredvid sin lilla missnöjda syster gjorde så gott hon kunde. Försökte ge henne nappen, sjöng "Bä, bä vita lamm" och klappade fint på kinden. Det gick förvånansvärt bra faktiskt. Men precis när Makena svängt ut på motorvägen tappades nappen ner på golvet och lillasyster satte igång att skrika i högan sky. Jojjan kunde såklart inte få tag i nappen igen och det kunde ju inte Makena heller där hon satt i framsätet och körde utan möjlighet att stanna. Men Jojjan är inte den som blir rådlös. Som den självklaraste sak i världen lät hon då sin lilla ledsna syster suga på sitt finger istället och den lilla tystnade direkt! Sen satt hon där så tålmodigt i baksätet med fingret i lillasysters mun. Efter någon mil tippade Jojjans huvud åt sidan och även hon somnade gott. Men fingret satt fortfarande kvar och de båda systrarna sov där så sött tillsammans hela vägen hem.

Makena körde hem med varmt hjärta. Och tänkte på det fantastiska i att en liten flicka som själv inte hunnit fylla tre år, kan visa sådan omsorg och vara sin mamma till så stor hjälp. Denna lilla viljestarka dam, som oftast springer runt i det Makenska hemmet utan kläder (för dem vill hon inte ha på sig!) , med håret åt alla håll och prövar sina föräldrars tålamod till bristningsgränsen mer än en gång per dag, visade att hon när det gäller kan uträtta stordåd.