tisdag 25 november 2008

Hej mitt vinterland

Idag blev Makena barn på nytt! Eller egentligen började det väl redan i söndags när hon läste textmeddelandet (Makena har just läst en artikel om hur fult det är att skriva sms, därav det mer litterärt gångbara ordet text ;-) från barnvakterna som sa: "...och det är asmycket snö i *******!". Barnet inom Makena öppnade redan då lite försiktigt på ena ögonlocket, men det var alltså inte förrän idag det fick tillfälle att vakna på allvar. Hon hade redan igår bestämt med Jojjan att de skulle ut och leka i snön nästa förmiddag när Lilla buset (1-åringen, som tidigare gått under benämningen Bebisen) somnat. Hon hade nämligen blivit snuvad på konfekten av Lilla buset och Lilla A (ett litet dagbarn) dagen innan som inte var vidare glada åt snön som yrde i deras små ansikten. Även om snön inte yrde på samma sätt idag, kändes det inte som ett alternativ att pulsa med Lilla buset i den halvmeter tjocka snön fram till pulkabacken. Makena (liksom Jojjan) gick hela morgonen och en bit in på förmiddagen otåligt och väntade på minsta tecken på sömighet. Då den aldrig tycktes infinna sig orkade tillslut inte Makena och Jojjan vänta mer! Makena byltade på Lilla buset och hjälpte Jojjan genom hela processen med overallpåtagning med hällor under fötter och lilla tummen på rätt plats i handsken. Själv hoppade hon i makens alltförstora arbetsoverall och hittade ett par stora barnhandskar hon fick plats i (hennes egna vantar låg kvarglömda och blöta ute i snön sedan dagen innan.) Så kom de äntligen UT! Makena ville helst av allt åka pulka eller gräva en djup snökoja. Jojjan ville gå till kompis F och få med henne ut. De gjorde så och kompis F och Jojjan började leka i snön. Makena fick till sin förtret nöja sig med att söva Lilla buset i vagnen. När hon äntligen somnat hann hon iallfall visa Jojjan hur man gör en snöängel och hjälpa de två flickorna att stampa golvet i en koja under en gran med ovanligt vida grenar. Lite snö rasade ner från en gren och fann vägen ner via nacken till Makenas varma rygg. Detta fick bara barnet att vakna ännu mer! Det minde ju om alla barndomsvintrar när snön gjort precis så. Då var dock inte längre tid att leka. Nonno skulle hämtas från skolan. Innan han (och en kompis) sen ens hunnit till bilen började Makena ivrigt prata om att visst ville de väldigt gärna åka pulka i skogsbacken nu. Makena skulle såklart följa med! Hon fick med sig grabbarna och tillsammans drog de en liten stund senare varsin pulka genom den djupa snön och skogsdungen och kom fram till backen. Sedan åktes det! Nonno satt i Makenas knä och snön yrde. Makena kände ren och skär lycka där hon susade fram. Och alla mindre glada känslor hon brottats med på sista tiden var som bortblåsta. Det var väl egentligen hög tid för lunch, men Makena ville inte missa sin chans att få släppa loss i snön medan Lilla buset ännu sov. Jojjan hämtades från kompis F och sen fick även hon privilegiet att sitta i Makenas knä och åka. Hon tyckte det var roligt, men inte fullt så kul att få hela ansiktet fullt av kall snö. Så då fick Makena åka först och Jojjan ta skydd bakom ryggen. Det gick bättre. Nonno och kompisen roade sig då med att stå mitt i backen och hoppa undan i sista sekund innan ekipaget skulle dundra in i dem. När de själva åkte, hoppade de inte undan, utan fann stort nöje i att krocka med varandra och ramla runt i snön. Makena tänkte att där och då skapades nya barndomsminnen med snö. Tillslut började dock magarna kurra alldeles kollosalt och Makena gick motvilligt in och fixade lunch. Då hade de totalt varit ute i drygt två timmar och Makenas fötter var blöta och kalla. Men Makena hade bara fått mersmak. Hon hoppas på att allt prat om töväder inte är sant och att snön ska ligga kvar l ä n g e!

måndag 17 november 2008

Duett från pojkrummet

Makena fixar med lunchen. Så hör hon ett par pojkröster (först den ena, sedan den andra), sjunga för fulla halsar. Melodin är något obestämbar. Endast ett par väl valda toner i den övre skalan används (tänk en falsktsjungande Pavarotti). Känslan och äktheten i sången går dock inte att ta miste på (tänk lidelsefull aria).

Ville-Nille: "Nonno, jag äääääälskar dig!"
Ville-Nille: "Nonno jag äääälsakar dig!"
Nonno: "Ville-Nille du är den bääääästa som finns..."
Nonno: "Den bästa av alla i hela världen..."
Nonno: "...bäst av alla utom Gud!"

fredag 14 november 2008

Självutlämnande kvällsreflektioner

Vad blev det av den här dagen då? Det tänkte Makena alldeles nyss när hon satt på dubbelsängskanten och ammade Bebisen. Hon har nämligen inte fått särskilt mycket gjort idag. Det blev morgon och Makena skickade iväg Boppo och Nonno till skolan. Sedan tog hon och de två yngsta det allmänt lugnt. Makena föreslog för Jojjan att de skulle gå ut i skogen och kolla på myror. Men när Jojjan sa att hon hellre ville vara inne och fika, tackade Makena inte nej. Sen gick dan liksom. Hon har tömt och fyllt diskmaskinen en gång. Det har hon. Men tvätten ligger fortfarande kvar blöt i maskinen och den torra är inte vikt heller. Förövrigt har hon liksom bara lallat runt (dock inte i morgonrock) hela dagen och insåg precis nu vid nattningen att det ju blivit kväll. Hon har inte läst någon bok, inte handarbetat eller gjort något annat vettigt. Tänkte hon. Fast sen kom hon och tänka på att hon faktiskt tagit vara på just den här dagen på ett riktigt bra sätt.

Makena har nämligen på senare tid haft en period av envis låghet som inte velat ge med sig. Hon har varit trött och oinspirerad. Tappat livsgnistan liksom. Fråga henne inte varför. Hon har nämligen inget svar. Järnbrist? Höstdepression? Överarbetad? Kanske. Men idag när hon bara varit hemma och ovanligt ”onyttig” kom hon fram till att det kanske var just vad hon behövde. Inte göra något nyttigt utan bara va! Hon känner i alla fall just nu att hon mått väldigt bra av just det. Att bara vara. Det blir ju annars lätt bara en massa arbete när man har fyra barn (+ dagbarn). Mat ska lagas, tvätt ska tvättas och sen hängas och allt det där, tallrikar ska fram, disk ska diskas, läxor ska förhöras, naglar ska bli klippta, hår ska bli tvättade, golv ska bli dammsugna och helst också torkade (allra helst i köket), barn ska skjutsas än hit än dit och bli hämtade på samma vis, det ska plockas och plockas och göras en massa saker i all oändlighet. Ni mammor förstår. Alla de här måstena har på senaste tiden känts som en för trång stickig polotröja. Makena har bara känt sig alldeles matt av alltihop. Hon har velat vara tjugo och ansvarslös igen. Velat bryta sig ut. Klättra i berg. Åka till Indien. What ever!

Att bara vara var därför väldigt läkande idag. Hon hann varva ner. Hon som annars har en tendens att bli lätt hyper. Hon hann reflektera. Hon hann tända levande ljus här och där och bara sitta i en fåtölj och sjunga med lovsångsskivan. Hon hann prata med Gud.

Sen har hon faktiskt gjort en massa jättenyttiga saker. Det var det hon kom på när hon satt där på sängkanten och ammade. Hon har lekt kurragömma med Jojjan. Hon har suttit i soffan och pratat baklängesspråket med Nonno. Hon har varit ute i spöregnet och hoppat i pölar och räddat maskar som nästan drunknat. Och sen lärt både sig själv och delar av barnaskaran att maskar äter 10 kg jord på ett år och att det i Australien finns maskar som kan bli tre meter långa. Hon har lekt med dockor (”fast de ÄR riktiga bebisar mamma!”). Hon har fikat, läst Teskedsgumman och hunnit kramas och gosa mer än vanligt. Och hon har varit en lugn närvarande mamma. En sådan där mamma som hon egentligen alltid vill vara.

Hon vet inte om depressionen (eller vad det nu är) helt är borta än. Men hon mår mycket bättre och känner att hon fått lite insikt eller något åt det hållet. Och hon tror att hon förstått att hon måste ha lite mer distans till sig själv och alla sina måsten. Och bara tillåta sig att vara någon dag då och då.

onsdag 12 november 2008

1 år!


Hon var bara tvungen att ha en unge till! Hela Makenas kropp bara skrek: "B E B I S!!!" Maken tyckte inte hon var klok. Hade hon redan glömt hur hon nästan varit redo för psyket pga den ständiga sömnbristen orsakad av Jojjan? Hade hon inte dyrt och heligt försäkrat maken: "Aldrig mer!" Hade hon inte sålt av och gett bort alla bebissaker just av den anlednigen att det inte skulle bli någon mer bebis? Förstod hon inte att de inte skulle orka en sån bebis en gång till?


Jodå! Makena kom mycket väl ihåg. Det var ju hon som under drygt ett års tid inte fått sova mer än max 2-3 timmar i sträck n å g o n s i n. Det var ju hon som ständigt haft bebisen (som aldrig var nöjd) på höften om eftermiddagarna, samtidigt som hon försökte hacka löken och laga middag till familjen. Visst kom hon ihåg att hon skrek eller gnällde mest hela tiden. Men det var ju över nu! Och hur irrationellt det än lät, var Makena bara t v u n g e n att ha en bebis till! Hon kände djupt inom sig att det var meningen att ett barn till skulle komma. Och hon hade en lika stark förvissning inom sig att det skulle bli helt annorlunda denna gång!


När Makena sen efter veckor (som kändes som månader) av längtan fick veta att bebisen blivit till där inne i hennes mage dansade hon nästan bokstavligen på rosa moln. Hela kroppen skrek: "YES!" Nu var hon påväg! Hon som Makena längtat efter. Makena bara gick och myste. Och under hela graviditeten gick Makena med den där orubbliga förvissningen om att det här skulle bli ett lättsamt barn.


En mörk och regnig novemberkväll anmälde hon sedan helt plötsligt sin ankomst! Från ingenstans fick Makena kraftiga värkar och hon hann med nöd och näppe in på förlossningen innan det hett efterlängtade barnet låg där vid hennes bröst. Så underbar och så självklar.


Idag fyller hon ett år! Och ljuvligare unge får man leta efter! Visst har även hon vaknat en del om nätterna och visst händer det att hon är lite gnällig någon gång. Men för det allra mesta är hon bara ljuvlig, glad och nöjd och blickar ut mot världen med sina stora blå ögon. Till skillnad från sina syskon fattade hon aldrig det där med att krypa, utan har de senaste månaderna (med allt högre hastighet) hoppat omkring på sin lilla rumpa här i huset och bara njutit av livet. Är hon någongång gnällig eller missnöjd blir Makena nästan ställd. För hon har nästan helt glömt hur man gör med ett barn som inte alltid är glatt. För drygt en vecka sedan tog hon så sina första steg och lyckan över det lyser ur de stora blå. Föräldrar och syskon klappar i händerna för varje litet vingligt steg hon tar och njuter av att höra hennes gladda babbel. När någon går, vinkar hon så glatt till allas stora förtjusning. Igår när hon fick 1-årssprutan sa hon inte ett knyst, utan tittade bara lite undrande på den främmande tanten. Att riva ut saker och ting är det roligaste som finns. Makenas mobil och bilnycklar hör till favoritsakerna och varje gång hon lyckats få tag på den förbjudna mobilen lägger hon den till örat och rabblar sitt lilla ordföråd (mamma, pappa, hej) blandat med en massa obegripligt 1-års babbel. Hon är helt enkelt alldeles, alldeles underbar och tar alla hon möter med storm!


ps Jojjan är också alldeles, alldeles underbar och självklart lika högt älskad hon. Bara så ingen trodde något annat! Hon kräver bara lite mer ork och tålamod ;-) ds


onsdag 5 november 2008

Frågesport och matro

Kring Makenas matbord har det ofta en tendens att bli rätt högljutt (mildt uttryckt). En vill ha smöret och ber snällt första gången. Hinner man då inte reagera tillräckligt snabbt (inom 2 sekunder) börjar han istället vråla! En sitter och bankar i bordet med en sked och övar samtidigt på sitt favoritord: "Mamamama...". En annan gnäller för att hon fått fel färg på muggen, eller fel sked, eller att hon inte gillar korv just den dagen. En fjärde har tusen saker att berätta och höjer hela tiden ljudvolymen för att överrösta de andra. För en av dessa är det dessutom stört omöjligt att sitta still på stolen. Därför hörs utöver alla dessa ljud och oljud ett uppfodrande: "Sitt ner på stolen!" från någon av föräldrarna sisådär varannan minut. Lägg därtill humor som bara barn begriper sig på så förstår du kanske att Makenas nerver får spel.

Nu tänker genast någon: "Har de ingen pli alls på sina ungar?" Till denna någon vill Makena påpeka att hon och maken provat det mesta vad det gäller pli kring köksbordet. Skicka från bordet. Ingen efterrätt. Förmaningar och åter förmaningar. Detta har dock inte givit önskvärt resultat. Makena har insett att det mesta av tumultet faktiskt inte beror på dålig uppfostran eller något sådant. Det är bara så att har man myror i baken är det svårt att sitta stilla. Och är man full av berättelser är det svårt att bara sitta tyst. (Det där med vrålandet efter smöret och tramsandet om besticken finns det dock ingen ursäkt för!). Men eftersom Makena verkligen vill ha lugn och ro kring matbordet, har hon inte abdikerat och accepterat detta "kaos". Absolut inte! Istället har hon klurat och klurat och faktiskt kommit på ett sätt som fungerar! Ni gissade rätt. Det är här frågesporten kommer in.

Makena föreslog helt enkelt en dag att familjen skulle köra lite frågesport kring bordet. Hon tänkte att detta skulle få alla att focusera på samma sak och hjälpa alla att för en stund släppa sin egen agenda. Alla (speciellt Boppo!) var med på det hela. De använde frågekorten ur spelet "Geni 2000", men improviserade enklare frågor till barnen. Alla, till och med Jojjan, tyckte det var jättekul. Och bäst av allt. Det blev lugnt och trivsamt kring bordet! Boppo och Nonno involverade även Bebisen och gav henne frågor som: "Vem är det?" och pekade på mamma eller pappa. Alla kan vara med på sitt sätt.

Med tiden har nu Makena utvecklat det hela och börjat göra egna, åldersanpassade, frågekort till barnen. Det vart nämligen lite svårt att alltid raskt hitta på lämliga frågor. Hon googlade på "barnfrågor" och fann att det fanns massor av bra frågor att bara sno rätt av. Makena (tillsammans med Boppo) klippte sedan ut frågelappar i tre olika färger. En färg för varje barn. Sedan började de skriva ner lämpliga frågor på respektive färg. Jojjan fick rosa lappar och hon får frågor som: "Vad heter Pippis kompisar?", "Vad ville Lotta ha i födelsedagspresent?" eller "Vilket djur säger VOV?". Nonno fick gröna lappar och får frågor som: "Hur många magar har en ko?" ,"Vilket djur sjunger man om i Mors lilla Olle?", "Vilket är världens längsta djur?" och dyl. Boppo ville ha blå lappar. Han gillar utmaningar och får de svåraste frågorna. T ex "Vilket är världens tyngsta djur?", "På vilken kroppsdel kunde man skada Akilles?" och "Vad betyder det att en växt är fridlyst?". Makena känner sig mycket nöjd över denna sin geniala idè. För frågesportandet gör ju inte bara barnen lugna. Det bidrar också starkt till familjesammanhållningen, är lärorikt och allmänbildandet och dessutom väldigt roligt!

Nu används dock inte frågorna vid precis alla måltider. Men när Makena känner tendenser till tumult, brukar hon snabbt föreslå frågesporten. Det blir rätt ofta... Frågeskrivandet är därför en ständigt pågånde process. Frågorna tar ju slut rätt snabbt. Makena gogglar och skriver frågor, klipper ut lappar och hittar på egna frågor. Vad gör man inte för lite matro? Men det vore kanske en tanke att önska sig "Barngeni" i julklapp? Det kan ju faktiskt hända att Makena tappar lusten att skriva frågor en dag.

söndag 2 november 2008

Lejonpyssel


Här kommer äntligen ett pysseltips till. Makena hade ju tänkt att ha en hel bank av pysseltips här på bloggen. Det har dock hittills gått rätt dåligt med det. Hon har tänkt försöka ändra på det och lägger nu till att börja med in ett litet lejonpyssel att sysselsätta pysselsugna barn med när vädret är dåligt eller det är allmänt tråkigt. Makena gjorde det idag med några barn och speciellt rullandet av rundlarna var roligt, men också lite svårt.


Du behöver:


*Gult och oranget papper

*Klädnypor i trä 2 st

*Sax

*Lim

*Ev ögon+ penna

*Något smalt, t ex en blompinne


Gör först en rund cirkel på det gula papperet (c:a 8 cm i diameter) och klipp ut.

Rita öron på samma gula papper, klipp ut och limma fast uppe på cirkeln (lejonets huvud)

Rita ett ansikte av det gula papperet och klipp ut.

Om du har ögon, limmas dessa sedan fast på ansiktet. Annars ritar du ögon eller anv. t ex pärlor eller paljetter till ögon. Rita även dit morrhår och mun.

Klipp c:a 8-cm långa/knappa cm breda remsor av det orangea papperet (c:a 20-25 st).

Rulla därefter en remsa i taget runt blompinnen (eller ngt dyl) så att det blir små rundlar.

Limma fast rundlarna på cirkeln så att den blir helt täckt av orange rundlar.

Limma fast ansiktet mitt i.

Limma fast klädnyporna på baksidan av lejonet med "nypet" uppåt så att de bildar lejonets ben.

Måla till sist benen gula och lejonet är KLART!


Mycket nöje och lycka till önska Makena!