onsdag 23 juni 2010

Min morgon

Det är tyst och stilla. Bara fåglarna sjunger sitt lov. Jag hör lövsångare och koltrastar där jag går fram. Jag tar av in i skogen och stör visst en hare som kvickt hoppar iväg över blåbärsriset. Hittar stigen som leder ner till sjön och slår mig ner på en klippa strax intill den spegelblanka sjön. Jag blickar ut över vattnet och bara blir stilla. Några vasstrån bugar sig sakta för den stilla brisen och jag känner outsäglig lycka fylla hela min varelse. Tiden stannar. Gud är där. Allt är väl.

söndag 20 juni 2010

Apropå Prinsessbröllopet

Jag och mina två små flickor satt och tittade på vigseln mellan Viktoria och Daniel. Jag försökte då förklarar för dem att Viktoria är en riktig prinsessa, berättade om hennes syster prinsessan Madeleine och hennes bror prins Carl-Philip och att deras pappa och mamma är en riktig kung och drottning. Därefter utspelades sig denna lilla konversation:

Jojjan: "Men jag är ju ingen riktig prinsessa."
Liva: "Näe.."
Jojjan: "Och du är ju inte heller någon riktig prinsessa."
Liva: "Jo, jag är prinsessa!"
Liva: "Jag är rosa!" (pekar på sin rosa klänning)

tisdag 15 juni 2010

En stor dag i ett litet barns (och en mammas) liv!

Väl medveten om att jag nu löper stor risk att framstå som en patetisk småbarnsförälder, tänker jag inte dessto mindre låta er höra om dagens stora tilldragelse! Detta är nämligen dagen då vårt minsta lilla busfrö, aka Lilla Buset lärde sig kissa på pottan! Jubel och trumpetstötar! De av mina läsare som inte förstår storheten i detta göre sig icke besvär och slutar läsa här och nu. För nu ska jag ta med dem av er som verkligen kan och vill förstå, hela vägen fram till detta stora genombrott!

Det hela började för ca tre dagar sedan då jag bestämde mig för att det var dax för Lilla buset att "bryta med blöjan"! Hon hade nämligen blivit nästan sjukligt fast vid den, så fast att hon inte ens ville vara utan den 1 minut ens. Jag ville få henne att förstå hur mycket skönare det faktiskt är att springa omkring utan denna läskiga geleiga sak mellan benen. Så trots vissa protester från hennes sida började jag helt sonika under glada tillrop ta på henne trosor istället för blöja om morgonen. Och mycket snart verkade hon själv inse vilken befrielse hon faktiskt fått erfara. Ja, faktum är att hon blev en så hängiven trosbärare, att hon kväll nummer två tokvägrade att ta på sig nattblöja! (Tokvägraren fick dock snällt böja sig här.) Steg ett mot ett blöjfritt liv var så taget i denna unga dams liv. Men än fanns stora hinder att övervinna. Lilla Buset var nämligen inte ett dugg intresserad av att gå på vare sig potta eller toalett. Hur vi än försökte med rinnande vatten och kissljud verkade hon aldrig komma på hur man sas "sätter igång kisset". Det blev istället en lika stor överaskning för henne varje gång hon fann sig själv stående mitt i en blöt pöl eller strax ovanför en klump av nummer två. Ett par dagar av torkande, klädbyten och duschning har vi alltså haft. Men så igår kväll verkade hon ha ledsnat lite på allt detta bök och gick frivilligt med på att sätta sig på pottan. Jag och min sida tänkte att nu gäller det att slå på stora trumman! Så jag laddade upp med en pall framför pottan där jag tog fram legobitar och dessutom en kanna med vatten med tillhörande "ploppsten". Det senare ett säkert kort för att hålla Lilla Buset kvar på pottan länge nog. Och Lilla buset köpte glatt konceptet. Hon ploppade förtjust med stenen och hängde villigt med på mammans pedagogiska lek med att sortera legobitarna efter färg. När vi så hade lekt en stund och hon suttit en lika lång stund på pottan hände så det fantastiska. Hon kissade I POTTAN!! Mamman vart överlycklig men vågade dock inte ropa hej riktigt än. Men en ljus förhoppning tändes om att ett genombrott kunde vara påväg.

Så idag gick hon då som vanligt i trosor. Det hände dock så mycket på dagbarnsfronten med joggtävling, medaljer, presentutdelning och besök av dagmammekollega att mamman glömde bort sin lilla blöjfria nybörjerska. Och blev inte påmind förrän Lilla Buset förtvivlat ropade: "Kissat på golvet!". Men sedan gjorde jag bättring och slog mig vinn om att resten av dagen erbjuda pottan med jämna mellanrum. Och vid nästa pottbesök hände det! Lilla Buset hann knappt sätta sig på pottan förrän jag såg den där speciella "kisskoncentrationen" i hennes ögon och så ett ljuvligt skvalade i tät efterföljd! Jubel och tronboner, hon hade knäckt "kisskoden"! Sedan dess har vi så varit ute och lekt länge och ätit mellanmål. Hela tiden utan olyckor. Och när hon sen efter flera timmar satte sig på pottan igen kom kisset där igen!

Med dessa stora händelser vågar jag nu säga att vi snart inte har något blöjbarn kvar i detta hus! Betänk då att vi nu oavbrutet har haft minst en, ibland två sådana i nästan 10 år. Betänk detta och inse att denna dag, den 15 Juni 2010, trost kall, regnig och eländig, är en dag väl värd att fira, minnas och glädjas över. Och att denna dag är fullt berättigad att bli förevigad i denna blogg. Betänk och döm inte mamma skivbenten för hårt om hon i dina ögon förfaller mer än lovligt patetisk.

fredag 11 juni 2010

Ett paket med sommar!

Idag hade vi så äntligen skolavslutning! Trots regn och trängsel i skolans matsal blev det en så mysig och fin avslutning tycker jag. Och inte kunde jag hålla tårarna borta när vi sjöng: "Den blomster tid nu kommer". Blir så rörd. Vår fina skola med så fina lärare och alla dyrbara barn som får gå där och vara i en trygg och varm miljö. Inte verklighet för alla. Gör mig ödmjuk och oerhört tacksam!

Eleverna sjöng, spelade och en dikt lästes upp. Vissa tackade sina lärare. Det delades ut utmärkelser till olika skol- och sportprestationer och det sommartalades. Sommartalaren inledde med att ta fram ett paket. På paketet stod det "Sommarlov" och han talade om sommarlovet som en gåva till alla skolbarn som kämpat på under terminen. Sen kom han med ett jättebra förslag för att göra sommarlovet speciellt och härligt. Han uppmuntrade eleverna att göra ett liknande sommarlovspaket hemma och sedan skriva upp på små lappar vad de skulle vilja göra under sommaren och fylla paketet med dem.

Det tyckte jag var en jättebra tanke och den tog jag med mig hem efteråt. Jag och barnen åt lunch och sedan dukade jag fram med tårta, flagga och fint porslin och fixade lappar och ett sommarlovspaket. Med tårtan firade vi att det nu äntligen är sommarlov och alla berättade vi i tur och ordning vad vi skulle vilja göra under de kommande sommarlovsveckorna. Vi skrev ner alla förslag på lappar och stoppade ner i paketet. Det blev många lappar och jag fick skriva så att pennan glödde. Men det var en fröjd att höra hur mycket roliga idéer barnen har! Det var allt ifrån att baka blåbärspaj till att ordna en egen friidrottsdag med familjen på ängen. Att på detta sätt skriva ner alla idéer tror jag kommer öka chansen att mycket roligt faktiskt blir av. Och det ger mig hopp om att fylla även de veckor vi "bara" är hemma med roligt och meningsfullt innehåll. Nu är det sommar på riktigt mina vänner!

Trevlig helg!

måndag 7 juni 2010

Soliga strålar ända in i hjärteroten


På spisen skymtar soppgrytan och brödet som just tagits ut ur ugnen. De underbara liljekonvaljerna hittade jag igår utefter en stig när vi gick till vår favorit sjö belägen mitt i skogen.

Mitt kök är så underbart på eftermiddagen. Det är eftermiddags sol på den sidan och när det är klart väder badar hela köket i solsken! Perfekt när man ska ställa sig och laga middag till alla barnen. Ofta är jag rätt trött vid den tiden, men solen ger mig ny kraft och hejar på mig med sina stålar där jag står och rör i grytorna.

Idag blev det ett brödbak dessutom. Jag satte degen och medan den jäste tillagade jag soppan vi skulle ha till middag. Precis när jag var klar med den var det dax att baka ut degen för nästa jäsning. Och då kokade soppan under tiden. Allt flöt på med minutiös perfektion och det var en fröjd att arbeta. Förväl bara att det inte dök upp någon bajsblöja som skulle bytas eller nått skrubbat knä som skulle plåstras om och att Nonno fick skjuts av en kompis förälder till sin fotbollsträning, annars hade det kanske blivit pannkaka av alltihop istället. Men nu gick allt så fint så fint. Brödet var ett morotsbröd som jag hittade här och det lyser gult i kapp med solen och smakar himmelskt!

I detta nu har vi just ätit upp soppan och barnen äter mitt nybakade bröd och vill bara ha mer och mer. Det värmer som solens strålar i ett mammahjärta det ska ni veta.

fredag 4 juni 2010

Med doft av såpa och blommor

Midsommarblomster och hundkex som jag plockade igår under en liten kvällspromenad
Förgätmigej och gullvivor har jag ständigt på köksbordet så här års. Idag fick de även sällskap av några tusenskönor

Idag städar jag. Och då menar jag STÄDAR! Jag har tagit rum för rum och röjt golven, lyft upp stolar, dammat och dammsugit. Och jag har skurat golven så att det luktar SÅPA i hela huset! Ljuvligt! Känns så skönt att veta att det är riktigt rent och att det inte ligger gamla sunkiga sockar under soffan och inte kryper omkring en massa dammråttor bakom sängen. Jag är vanligtvis inte så duktig på att städa så här ordentligt. Brukar nöja mig med att plocka undan och dra en snabb vals med dammsugaren bara. Längre kommer jag liksom aldrig. Men idag slutade dagbarnet för dagen tidigt och jag har fått så mycket gjort. Torkat av fönsterbrädorna med såpvatten och krupit under sängar och bord för att komma åt överallt. När jag ligger där dubbelvikt under skrivbordet låtsas jag det är ett träningspass jag håller på med, så blir det genast mycket roligare! Och träning får man vill jag lova. Svetten lackar och musklerna får jobba när man ska lyfta stolar upp på borden, det överfulla tidningsstället upp på soffan och skura alla golven. Som pricken över i satte jag sedan vilda blommor i vaser på borden. Så nu luktar det både av såpa och av blommor och blader. Och solen den skiner så fint över allt det gröna där ute. Inte undra på att man känner sig nöjd denna fredagskväll.

Trevlig helg!

torsdag 3 juni 2010

En ny mattelek i lekbanken


Igår kom jag på en rolig mattelek att leka med dagbarnen. För flera år sedan fick mina pojkar sådana där stora siffror i mjukt material som går att bygga ihop av en släkting. Jag kom att tänka på dessa och insåg genast att man ju kan göra massor av roliga och lärorika saker med dem! De är ju t ex utmärkta att använda som "sittkudde" under sång- och ramssamlingen. Mjuka att sitta på och så faller det sig genast naturligt att prata om vilken siffra varje barn sitter på och hålla upp så många fingrar. Och så finns det ju massor av olika lekar man kan hitta på med detta härliga material. Jag fick ett infall och sprang genast iväg och ordnade en låda med små plockisar (kulor, kapsyler, små stenar osv) och sedan samlade jag barnen på altanen och spred ut siffrorna över altangolvet. Så bad jag barnen att ställa sig på varsin valfri siffra och frågade dem i tur och ordning vilken siffra de stod på. Kunde man inte hjälptes vi som vanligt åt. När man svarat fick man komma fram till lådan och plocka så många saker som siffran visat och gå tillbaka till siffran igen. När alla gjort detta fick de lägga tillbaka plockisarna och hoppa till en ny siffra och så började vi om igen.

Barnen tyckte det här var roligt. Särskilt en av pojkarna ville leka om och om igen! Och mitt i detta roliga erövrades ju också en hel del mattekunskap. Leken tränar nämligen flera saker; man får höra namnet på siffrorna och tydligt se hur de ser ut (man står ju till och med på dem!). Man får träna på att räkna upp till 10 och man får dessutom en fysisk uppfattning om att talet 1 är lite medan talet 10 är väldigt mycket. Detta blev nämligen väldigt konkret när de skulle hålla i plockisarna. En plockis var ju lätt som en plätt att hålla, medan det var betydligt knivigare för dessa små barnahänder att hålla t ex nio eller tio stycken på en gång. De fick på detta vis "uppleva" talen och det är ju så barn lär sig som allra bäst. Ett lyckat infall denna soliga onsdag eftermiddag blev det och en ny lek har lagts till i min "lekbank".

onsdag 2 juni 2010

Ja, det var en kväll i Juni

Lycka är att efter middagen bara låta disken stå och istället gå ut på gräsmattan och sätta sig i den varma kvällssolen och se sina fina pojkar spela fotboll. Känna doften från gräs och syren och bara låta tiden stå stilla för en stund. De två små flickorna borde kanske egentligen sova. Men den ena kvittrar ju så glatt tillsammans med sin kompis, alltmedan de bär runt på grannens katter och den andra sitter så stilla och fridfullt i hallen och bygger tågräls i husets tystnad.Jag sitter kvar och låter solen värma mina nakna ben ännu en liten stund.

Sedan går jag in och läser Madicken för de små barfota myggbitna flickorna. De är nu nöjda med att få komma till ro. När jag sedan sjungit godnattvisan och lämnat dem med den trygga förvissningen att mamma och Jesus älskar dem, hör jag hur den ena av dem ligger i sin säng och sjunger Idas sommarvisa. I övrigt ligger nu huset lugnt och stilla. Jag plockar undan disken, går ut och hämtar in cyklar och en och annan stol som agerat målstolpe. Viker lite tvätt och plockar upp en strumpa här och en baddräkt där. Och jag känner frid och lycka en alldeles vanlig onsdagskväll i juni.