söndag 29 maj 2011

En öppen famn

Allt liv i honom har sin grund,
han vet dess mål, dess dag och stund.
I allt som lever har han lagt
en djup och evig längtans makt.
Ty Fader är hans rätta namn,
för alla öppen står hans famn.


Ur Tidebönboken

tisdag 24 maj 2011

Större än mitt hjärta

Ikväll när jag tog en liten skogspromenad såg jag att liljekonvaljerna börjat slå ut!

Ikväll fann jag en så ljuvlig hymn i Tidebönboken. Jag blev så lugn och upplyft av den, så jag vill dela den med er. Men först vill jag å det varmaste uppmuntra alla er som tror på Gud och vill närma er honom att köpa denna ljuvliga bok. Att be dessa böner och sjunga dessa hymner (de flesta går att sjunga på melodin Tryggare kan ingen vara) är helt obeskrivligt. Sedan jag började med detta har jag blivit helt förvandlad och faktiskt helt beroende av dessa stilla stunder i tidebön. Utan dem blir jag lätt stressad och oharmonisk, men när jag stillar mig och ber dessa böner får jag en obeskrivlig frid i hjärtat som gör att jag kan ta mig an vardagens alla utmaningar med ett stort lugn. Jag inser mer och mer hur totalt beroende jag är av min Gud för varje lite detalj i mitt liv. Så har du inte boken. Köp den! Och börja be dessa böner. Det är inte tungt eller svårt. Du kommer att finna att det inte är du som bär bönen, utan bönen som bär dig! Nu. Läs eller sjung denna hymn och känn Guds storhet som omsluter dig! Även denna går att sjunga på Tryggare kan ingen vara- melodin.

Du är större än mitt hjärta, du som allting kan och vet,
du som har i dina händer Vintergatans hemlighet,
du som skapade atomen, du som sprängdesolens skal,
världen, den omätligt djupa, mäter du med lag och tal.

Mig blir aldrig svaret givet, Vintergatans lösenord,
den materias namn är okänt av vars kraft jag själv är gjord,
och jag famlar med min kärlek
som jag famlar med mitt vett-
blint jag måste tro på livet
och på dig som ingen sett.

Dagen dör och mörkret stiger.Jag är ensam, du är stor.
Om du talar eller tiger är du nära som en mor.
Ej på mina svaga böner eller tvivel vilar du,
som är större än mitt hjärta, som är evig som är nu. Amen.




söndag 22 maj 2011

Pimpa yoghurten med grädde!

Min 10-åring ska på klassresa imorgon. Med sig ska han ha en stor matsäck som ska räcka hela dagen. Som mor vill man ju då både göra en matsäck som känns kul och lyxig för honom, men som samtidigt är näringsrik och mättande. Hur kan man då göra? Jo till att börja med kan man steka näringsrika och mättande pannkakor utan mjöl. Pannkakor är ju alltid populärt! Sen kan man köpa en drickyoghurt eftersom "alla andra får yoghurt". Men man häller över en del av yoghurten i nått annat och så fyller man i stället upp med äkta grädde! Vips har den söta, fettsnåla och ganska tvivelaktiga yoghurten blivit bra mycket bättre och det utan att sonen märker ett enda dugg. Sen kan man som komplement slänga med ett gäng smörgåsar och bananer också. Men smörgåsarna är grova med ett tjockt lager Bregott och mycket pålägg i form av fet ost, leverpastej och paprika. Som lite extra tilltugg kan man slutligen stoppa ner lite morotstavar, russin och nötter. Se så där. Både mor och son nöjda och glada!

fredag 20 maj 2011

Knyta band i skogen

Ikväll vid sjutiden tog jag och min 6-åriga dotter en promenad till skogen. Vi skulle äta harsyra och titta på ett träd som växer på en sten. Det är sånt vi gillar att göra tillsammans min dotter och jag. Jag älskar att vara i skogen och är lycklig över att jag har en dotter att dela det med. Skogen blir ännu mer fantastisk i sällskap med ett barn. Där! utropar hon lyckligt när hon får syn på de lysande gröna harsyra bladen. Vi plockar och äter tillsammans medan lövsångaren sjunger för oss och kvällssolen skickar lysande strålar mellan träden. Jag visar henne sen den stora stenen som har en rönn växande på sig. Jag blev själv förundrad första gången jag såg detta träd och nu fascineras vi tillsammans och följer de smala synliga rötternas väg. Vissa sträcker sig ända ner till marken och ner i jorden, medan andra tycks klara sig med den lilla jord som finns under stenens mossa. Vi strosar vidare på stigen och småpratar. Genuin gemenskap. Jag frågar henne om hon vill se stället med de mossiga stenarna som man kan hoppa på? Det vill hon. När vi kommer fram till stenarna springer hon fram till en sten och hoppar upp på den. Jag hoppar upp jag med och så hoppar vi mellan stenarna och leker "Inte nudda marken". Mysigar kan man knappast ha! På vägen tillbaka fortsätter leken. Jojjan leker nu "Inte nudda stigen" och hoppar mellan stenar och rötter. När vi kommer fram till ett dike vill hon balansera på några smala stockar som ligger över diket. Där hon balanserar säger hon: "Jag låtsas att jag är Madicken som balanserar på taket!" Och visst ser hon ut som en riktig liten Madick där hon balanserar så nätt i sin fina sommarklänning, vita virkade kofta och vita sandaler. Jag bara älskar detta lekande!! Tänk att få se världen genom ett barns ögon och ryckas med i dess oskuldsfulla sätt att möta allt det sköna. Trots att jag är vuxen känner jag en sådan samhörighet med detta härliga enkla! Vi har så mycket att lära av barnen. De är. Just där i ögonblicket är de och det är ju så vi alla borde leva. Utan att hela tiden jaga vidare mot något annat och bekymra oss om vad som händer nästa timme, nästa vecka, nästa helg...Jag övar ständigt på att leva i nuet och jag är rik som dagligen har många "små lärare" omkring mig som jag kan lära av. "Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in" säger Jesus. Jag har funderat mycket på de orden och mer och mer börjat förstå.

Vi går vidare hemåt och jag lär henne att det är bra att titta på speciella kännetecken efter vägen om man skulle gå vilse. Sen får hon ge förslag på bra kännetecken som vi ser medan vi går. Hon börjar då se sig omkring och lägger märke till massor av bra kännemärken i skogen. En grankoja, ett avbrutet träd och så tomten i stubben som finns omnämnd och förevigad här. På en liten äng nära hemmet hittar vi sedan förgätmigej. Dessa blommor kände hon inte till och jag får glädjen att lära henne namnet på dessa söta små. De är så vackra i all sin enkelhet och varje gång jag ser dem minns jag den gången i barndomen då jag fann en hel slänt översållad med förgätmigej. Vi var på besök hos någon bekant till mina föräldrar och jag tyckte det var tämligen tråkigt. Men så fann jag slänten med förgätmigej och kvällen var räddad!

Så dyrbara dessa stunder i skogen tillsammans med min dotter är! Vi är tillsamman, vi trivs och vi knyter banden till varandra lite starkare för varje gång vi är så här på tu man hand bara hon och jag.

torsdag 12 maj 2011

Livsbejakande morgon



Att kliva in i skogen en vårmorgon som denna är som att kliva in i en annan värld! En stilla sagovärld där lugn och frid råder. Alla mina sinnen öppnas. Ögonen spärras upp och jag bara insuper hela atmosfären. Alla färger är så klara och skinande. Trots att det är molnigt lyser skogens färger i alla nyanser av grönt och det bryter så vackert mot den gråblå himlen. Jag går stigen fram och hör genast att lövsångaren kommit tillbaka till våra byggder igen. Lyssnar till dess sång och ler. Efter en stund omges plötsligt stigen av stora mossiga stenar. Det ser ut  som jag klivit in i någon av John Bauers sagor och jag kan bara inte motstå lusten att kliva upp på en mjuk mossig sten och sedan hoppa från sten till sten lycklig och barnslig som ett barn.. Det känns som att hoppa på stora bomullsbollar, så tjock är mossan. Till slut hoppar jag ner på stigen igen och går en liten bit till, leende och sjungande på en Jesussång. Lycklig i hela min varelse! När jag senare vänder hemåt igen ser jag stora fält av harsyra. Jag böjer mig ner, plockar och äter. Det smakar barndomens sommarlov med bruna ben och skrubbsår på knäna. Leende går jag så sista biten hem igen och min dag kan börja!

Ha en fin dag!

tisdag 10 maj 2011

Ingen blogglust...

Tittar bara in här och meddelar att blogglusten är som bortblåst. Vem vill sitta inne vid en dator när solen skiner och kvällarna är tropiska? Inte jag i alla fall! Så jag återkommer när vädret blir sämre, eller när blogginspirationen behagat infinna sig igen helt enkelt. So long!

onsdag 4 maj 2011

Sankte Pers nycklar på köksbordet!

Tråkig mobilbild på vackra gullvivor. ÅH jag saknar min kamera!!

Medan köttfärslimpan lagar sig själv i ugnen går jag ut på en promenad. Jag tar vägen genom en liten skog här intill. Vid skogsbrynet är det alldeles fullt med gullvivor. Jag plockar förtjust och tänker på den gamla historien om gullvivor. En gammal historia från förr berättar nämligen att någon hade skaffat en falsk nyckel till himmelens bakport. När så Sankte Per upptäckte detta blev han så förtvivlad att han tappade sin nyckelknippa av guld. Nyckelknippan föll genom molnen och hamnade på jorden. Sankte Per sände då en ängel ner till jorden för att hämta nyckelknippan. Efter att ängeln letat och letat länge och väl såg han något guldgult som lyste på en äng. Det var gullvivan som växt upp för att visa Sankte Per var nycklarna låg!

Jag älskar sådana här gamla historier! Jag är väl tillräckligt barnslig för att i alla fall tro på dem lite gran och jag kan se det hela så tydligt framför mig. Jag plockar en nätt liten bukett av dessa gyllene små och går sedan vidare in i skogen och följer en liten stig som ledder ner till åkern på andra sidan. Jag går så utefter åkerkanten och tänkte att här ska jag gå lite då och då och följa hur säden gror och växer upp! För mig är det ett fantastiskt Guds mirakel varje vår när allt plötsligt får liv igen och spirar och gror. Det är som en gammal hymn säger det så fint "en återglans av världar innan jorden fanns". Jag vill vara där mitt i undret och bara förundras och glädjas. 

Jag fortsätter längs kanten och får ibland hoppa ner i diket och vandra där när kanten blir för smal. Man känner sig riktigt lycklig och jordnära när man traskar i ett lerigt dike och ser hur kvällsljuset färgar både himmel och natur i sådana djupa fantastiska färgnyanser. Det kan jag intyga för alla som inte provat! När jag sedan viker av från åkern upp mot en liten skog ser jag en klunga förvånade får titta på mig. De undrar väl vad i all sin dar jag gör där! Tänker att det kanske inte är var dag fullvuxna människor klampar omkring i dikena utanför deras domäner. Man får förstå deras undrande blickar. En bit upp i skogen hittar jag så massor av blåsippor. Jag plockar med mig en bukett även av dem och senare också blå violer som växer i fjolårsgräset. Det är ju så fint och lyxigt att äntligen kunna ha små vaser fyllda med levande blommor inomhus. Tänk. Det är bara att gå ut och plocka in dem! En oerhörd förmån som är så lätt att ta för given.

Min lilla blomstervandring slutar sedan hemma hos några kompisar till mina små döttrar. Jag går och plockar upp dem och så går vi hem i den kyliga med härliga vårkvällen. Tillsammans med döttrarnas storebröder äter vi sedan vår köttfärslimpa som pojkarna varit så snälla och tagit ut ur ugnen i tid. 

Allt gott!



tisdag 3 maj 2011

Symöte- Röda tubsockar!


Då var det tisdag och symöte igen då! Förra veckan visade jag ju en påbörjad socka som inte lät sig stickas så lätt med mina bristande sockstickarkunskaper. Ärligt talat så hade jag nästan redan tröttnat på den. Att fortsätta på något som redan blivit fel känns ju inte så inspirerande direkt. Därför blev jag väldigt glad då Maja tipsade om ett annat sockmönster som stickas utan häl! Glatt och helt utan dåligt samvete drog jag ur stickorna ur den tråkiga sockan och började på denna nya istället. Har inte hunnit så långt än som ni kan se, men det hela känns fortfarande hoppfullt och inspirerande. Det är så mysigt att ha en liten stickning på gång som man kan ta upp och sticka på lite då och då. Jättebra då man är lite trött och oinspirerad och inte riktigt vet vad man ska göra. Då är det så skönt att krypa upp i soffhörnet och sticka lite. Det gör mig lugn och avslappnad och är mycket bättre än att hamna framför datorn och slösurfa. Mer stickning åt folket!!

måndag 2 maj 2011

Mumsiga pannkisar!

Igår stekte jag tunnpannkaka till barnen på kvällen. Inte likt mig, då jag alltid sett lite snett på sk "mjölmat". Men nu ser ni, stekte jag pannkaka helt UTAN mjöl. Jag hittade nämligen ett recept på LCHF-pannkaka och det funkade utmärkt! Smeten blev lite annorlunda, men det gick bra att steka och nästan lättare att vända än vanliga tycker jag. Pannkakorna langades sedan ut till hungriga barn som åt snabbare än jag hann steka! Hade tänkt ta en bild till det här inlägget, men det var bokstavligen rykande åtgång på dessa pannkakor och de var redan nere i magarna på barnen innan jag ens hann få fram en kamera. Barnen kände inte någon skillnad mot vanliga pannkakor. De sa i alla fall ingenting Och jag berättade aldrig att det inte var vanliga pannkakor. Till pannkakorna serverade jag agavesirap och citron, så de blev helnyttiga hela vägen. Sånt gillar jag skarpt! Receptet hittade jag på Silvas Recept och här kommer det!:

4 ägg
1 dl vatten
1 dl mjölk
2 dl grädde
2 msk fiberhusk (finns på glutenfria hyllan i välsorterade mataffärer)
50 g smält smör
salt efter smak

Blanda allt i en skål och låt dra en stund. Stek sedan som vanligt, men använd gärna mycket smör! Pannkakorna ser väldigt tjocka ut i början, men sjunker sedan ihop på tallriken till mer normal tjocklek. Nästa gång gör jag dock minst dubbelsatts på dessa tydligen försvinnande goda pannkakorna. Jag säger tydligen med tanke på barnens reaktion för själv hann nämligen inte smaka en endaste liten bit...

söndag 1 maj 2011

Enkel hemgjord hallonglass!

Hallonglass. Nu mer blir det bilder tagna med mobilen, då vår kamera slutat fungera.

Efter söndagsmiddagen ville barnen ha efterrätt! En enkel väg är ju då att bara gräva i kakskåpet och slänga fram lite kakor. Var lockande måste jag erkänna, då jag var väldigt trött efter middagen. Men eftersom jag strävar mot att även barnen ska minska sitt sockerintag och äta så nyttigt som möjligt så är det inte en väg jag vill gå. I stället tog jag först en tupplur och kokade sedan ihop en plan till en nyttig och god efterätt. Det blev hemgjord hallonglass som inte behöver frysas. Klart på några minuter och perfekt för att röra ihop till ett gäng efterättssugna ungar. 

Hallonglass

3 dl grädde
2-3 dl cremefraiche
300 gram (eller mer) frysta (OBS inte tinade!)hallon
2 äggulor
ev någon msk agavesirap
lite kakao
ett par bitar hackad 70 % choklad

Vispa grädden fluffig. Vispa cremefraiche fluffigt. Hacka de frysta hallonen och blanda ihop alltsammans med äggulorna. Vill man ha lite sötma tillsätter man också lite agavesirap. Vispa med elvispen lite grann så att glassen blir rosa färgad. Servera genast i portionsglass med lite kakao och hackad choklad på toppen!
Vill man inte äta den direkt kan man frysa in den i portionsformar.

Agavesirap är ett naturligt socker som har hög sötningseffekt. Ett välgörande alternativ till vanligt socker. Finns på välsorterade affärer. Vårt ICA Solen här i samhället har det till exempel!

Barnen, eller rättare sagt mina pojkar som börjar bli lite större, är ofta skeptiska och avvaktande till mina nyttiga alternativ. Men de och även tjejerna slukade denna glass och såg ut att njuta i stora drag! Lilla L håller i detta nu på att försöka förmå mig att ge henne en portion till och skrapar frenetiskt ur sina syskons skålar.

Denna efterrätt är ju också ett bra komplement till maten om barnen inte fått i sig tillräckligt med fett. Jag lagar oftast LCHF mat här hemma och de är inte alltid så duktiga på att äta de feta alternativen till pasta, potatis och ris. Då kommer en sådan här gräddig efterätt väl till pass!

Ha en härlig söndagseftermiddag och kväll!

ps Lilla L och även Jojjan fick varsin portion till! Varför inte liksom? ds