Äntligen börjar smultronen mogna! Vi har lite smultron intill vårt staket och Lilla L har de senaste veckorna gått dit flera gånger om dagen för att se om de blivit röda än. Men det har gått så trögt, så trögt och aldrig vill de bli röda...
Men så i helgen var vi på vår kyrkas församlingsgård. Mannen min har lett konfirmationslägret där under veckan och framåt helgen hakade vi på. Och kan man tänka sig! Igår fann så min lilla skrutta en hel liten slänt full med röda härliga smultron intill parkeringen där. Hon, hennes syster och ytterligare en liten tjej plockade och plockade lyckligt. Lilla L sjöng för full hals "Idas sommarvisa" om och om igen med stark betoning då hon kom till: "...å smultron det gör jag åt ba-a-rna..."och var så lycklig där i kvällssolen som för ovanlighetens skull behagade titta fram mellan molnen. Sen kom hon och gav mig ett par små smultron och sjöng: "Å smultron det gör jag åt vu-u-xna, för det tycker jag dom kan få!" och såg så finurlig ut. Det var ett litet sådant där guldögonblick som små mammor bara älskar och gör att deras ömma mammahjärtan smälter på fläcken.
Och vem har sagt att man bara kan trä smultron på strån? Det går ju precis lika bra på en blåklocka!
Fast Lilla L hävdade att det faktiskt borde heta "Lila-klocka!!" och som vanligt var det ju så logiskt och sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar