måndag 10 juni 2013

Något jag inte hade en tanke på för tretton år sen


Den här musiken gick ju också att städa till.

I ett hem med fyra barn, två hundar, samt en drös med dagbarn som kommer och går stökas huset ständigt ner! Man plockar och plockar och försöker få barnen att plocka upp efter sig, men ändå är huset ofta rörigt framåt kvällen. Inte så sällan känner jag mig då trött och inte alls sugen på att städa upp. Igen.

Det är då jag brukar kommendera in familjen i köket och så sätter vi på musik och tokstädar tillsammans! Efter ungefär tre låtar brukar familjen tappa sugen. Men det fina är att då har jag precis fått upp farten och städar klart utan att det känns det minsta jobbigt eller bittert.

Hittills har jag alltid valt musik, eftersom jag bestämt hävdat att jag annars inte kan städa. Familjen har köpt det. Tills igår. Då insisterade pojkarna på att få välja. Jag försökte protestera, men de gav sig inte. Jag gav med mig efter en vädjande blick från maken.

Och det visade sig ju att det gick hur bra som helst att städa till deras musik också. Fann snart mig själv stå och digga och sjunga med vid diskbänken! Pojkarnas ögon lyste.

Tänk vad det är berikande att ha barn! Inte bara när det gäller musik. Nej tack vare barnen har jag kommit in i världar jag inte skulle att kommit in i annars. Fotbollsvärlden, innebandyvärlden och på sistone även ridskolevärlden för att bra nämna några. Och i alla dessa nya världar träffar jag människor jag inte annars skulle ha träffat. Och detta är ju bara början. Detta är en bonus med föräldraskapet som jag inte hade en tanke på när det för första gången begav sig för nu snart tretton år sen.

söndag 9 juni 2013

En klännings upprättelse



Ett litet band räddade klänningens heder

Imorse när vi skulle göra oss klara för att åka till kyrkan, kom jag slutligen till den vanliga frågan om kläder. Brukar inte ägna detta moment många minuter, utan snabbt ögna igenom utbudet; det som lyckats ta sig från tvättkorgen och tillbaka till min garderob, och raskt bestämma mig för vad jag ska ha. Detta av den enkla anledningen att det vid det laget vanligen bara är minuter kvar innan vi måste åka. Jag värderar saker som att ta en morgonpromenad, lugnt äta min frukost och stilla begrundande dricka mitt morgonkaffe mycket högt och har därför fått utvecklat förmågan att avklara klädfrågan fort och effektivt.

Kunde denna morgon snabbt konstatera att inget av de få alternativen i min garderob såg särskilt tilltalande ut. Jag begav mig därför vidare till kartongen med sommarkläder; de som tagit sig ner från vinden till vårt sovrumsgolv, men ännu inte lyckats ta sig upp på galgarna i garderoben. Rev lite lätt stressat runt bland kläderna där och drog fram en klänning jag haft motstridiga känslor till under flera år. Klänningen köpte jag för längesen, men jag har trots att jag egentligen tycker den är fin, alltid känt det som att jag går omkring i ett tält när jag har den. Den har därför säsong efter säsong fått hänga oanvänd i garderoben och varje höst åkt upp på vinden igen. Säkert full av sorg och mindervärdighetskomplex över att inte anses värdig att visas upp ute i solen bland människorna.

Men när jag idag stod och höll i den, kom plötsligt en idé farande. Som en riddare utsänd att rädda den arma klänningens heder red den in i mitt medvetande och fick mig att ge klänningen en chans! Jag drog snabbt på mig den och började rusa runt i huset i jakt på något lämplig band. För den enkla idén gick ut på att helt sonika knyta ett band i midjan! I min otroligt röriga sypuff hittade jag snart vad jag sökte och knöt bandet runt midjan. Voila! Plötsligt kände jag mig vacker och fin! Jag tänker mig att klänningen under glädjetårar tackade sin riddare, medan jag kvickt släpade fram strykbräda och strykjärn och sjöng av hjärtats lust hela tiden när den sedan gjordes slät och fin.

Tänk att en sådan liten detalj kunde göra all skillnad! Otroligt att jag inte kommit på denna lilla enkla grej förrän nu. Men vad gör det nu när jag helt gratis fått mig en ny klänning att ha många söndagar framöver. Jag har nämligen på känn att denna klänning i rasade fart har gått från förkastad till en riktig favorit. Vilken solskenshistoria för en liten förbisedd klänning denna regniga junidag!


lördag 8 juni 2013

Styrkan inom mig



                                                                                                                      
Imorse vaknade jag med en dunderförkylning! Inget att deppa för i sig egentligen, men till saken hör att jag den senaste tiden varit så trött att jag inte orkat mycket utöver att sköta mitt jobb och ta hand om det mest nödvändiga här hemma. På helgerna har jag varit helt slut och inte orkat mycket annat än att sola, läsa och prata med Gud. Härligt javisst! Men jag har längtat efter att få ork och inspiration till att göra det där lilla extra i mitt hem. Gå runt och pyssla om blommorna, rensa i någon låda och liksom lägga ner lite kärlek här och var och inte bara riva av ett varv med dammsugaren. 

Jag har gillat läget, bidat min tid och tänkt att i början av juni blir det färre dagbarn och lite luftigare dagar. Då kommer jag att finna lugnet och tiden till att göra allt det där jag inte orkat på länge. 

Juni kom, arbetet blev lugnare, men som ett slag i magen kom då en kraftig reaktion på pollen! Jag har inte pollenallergi, men tydligen kan man vara överkänslig ändå och reagera när det blir mycket. Och det gjorde min arma kropp. I flera dagar har jag varit täppt och känt mig alldeles matt. Köpte en pollenspray och kände att jag efter en kvart fick nytt liv! Men råden om att hålla sig inomhus, inte hänga tvätten ute och träna inne kändes som ondska rakt igenom. Att inte kunna vara ute och njuta av solens varma smekningar, syrénernas ljuva dofter, grönskan och fåglarna och allt det underbara som Gud låter oss njuta av under ljuvaste juni utan att bli sjuk kändes som ett hån mot mig! Jag som fullkomligt älskar att vara ute under alla årstider! Medger här villigt att jag i går bröt ihop. Jag bara grät i förtvivlan över att det alltid ska vara något som hindrar mig.

Så vaknade jag alltså med en förkylning till på köpet! Men då leddes jag så förunderligt av Gud, det är jag säker på, till att läsa Psaltaren 13. Och den var mitt i prick. Jag bad den korta lilla psalmen till Gud och åt sen frukost med familjen. Maken skulle iväg och vara parkeringsvakt på ena sonens fotbollscup och tog med sig pojkarna. Kvar fanns jag, två döttrar, två hundar och ett stökigt hem. Men där någonstans bara infann sig en känsla av att vägra låta mig besegras. Att sjunka ner i frustration och förtvivlan över alltings vedervärdighet låg nära till hands. Men jag tror att min enkla lilla bön ur psalm 13 redan hade börjat verka. För av någon anledning bestämde jag mig för att ta på mig en fin klänning, hålla huvudet hög och med lovsång på i köket ta tag i diskberget! 

Det gick ytterst långsamt, men jag tänkte att orkar jag bra ta undan tre saker, så ska jag göra det i frid och med mod. Jag tog undan sak efter sak från bordet och fyllde sakta, sakta diskmaskinen. Darrade i händerna och kände mig väldigt svag, men inom mig vaknade styrkan. Jag sjöng med i sångerna om att förtrösta på Gud och sakta men säkert fick jag övertaget. Kände så tydligt att Gud var med mig och hjälpte mig att lugnt göra en sak i taget och inte hamna i frustration. Små ord från bibeln kom till mig då och då och jag bara kände mig så buren.

Dagen har gått och förunderligt nog har jag fått allt det jag ville gjort! Jag är förundrad och tacksam. Jag har fått tillbaka mitt mod. Och jag har under dagen märkt vad mycket det gör att bara klä sig fint. Det i sig har fått mig att sträcka på mig och gå genom rummen med värdig hållning. Tänker att jag ska skaffa mig fler fina klänningar från loppisar att klä mig i här hemma framöver! Tror det ligger en hemlighet i att känna sig vacker.

Gud har ju skapat oss till sin avbild. I hans himmel är det guld och helighet och vackra saker. Jag tror han vill att vi ska klä oss fint och ta honom i handen var dag som hans kungliga barn. Inte vill han att vi ska tappa modet och se ner på oss själva. Nej han finns hos oss varje dag. Vi får ta honom i handen och se att han hjälper oss dag efter dag!

"Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand. Du leder mig med ditt råd." Ps 73:23