lördag 8 juni 2013

Styrkan inom mig



                                                                                                                      
Imorse vaknade jag med en dunderförkylning! Inget att deppa för i sig egentligen, men till saken hör att jag den senaste tiden varit så trött att jag inte orkat mycket utöver att sköta mitt jobb och ta hand om det mest nödvändiga här hemma. På helgerna har jag varit helt slut och inte orkat mycket annat än att sola, läsa och prata med Gud. Härligt javisst! Men jag har längtat efter att få ork och inspiration till att göra det där lilla extra i mitt hem. Gå runt och pyssla om blommorna, rensa i någon låda och liksom lägga ner lite kärlek här och var och inte bara riva av ett varv med dammsugaren. 

Jag har gillat läget, bidat min tid och tänkt att i början av juni blir det färre dagbarn och lite luftigare dagar. Då kommer jag att finna lugnet och tiden till att göra allt det där jag inte orkat på länge. 

Juni kom, arbetet blev lugnare, men som ett slag i magen kom då en kraftig reaktion på pollen! Jag har inte pollenallergi, men tydligen kan man vara överkänslig ändå och reagera när det blir mycket. Och det gjorde min arma kropp. I flera dagar har jag varit täppt och känt mig alldeles matt. Köpte en pollenspray och kände att jag efter en kvart fick nytt liv! Men råden om att hålla sig inomhus, inte hänga tvätten ute och träna inne kändes som ondska rakt igenom. Att inte kunna vara ute och njuta av solens varma smekningar, syrénernas ljuva dofter, grönskan och fåglarna och allt det underbara som Gud låter oss njuta av under ljuvaste juni utan att bli sjuk kändes som ett hån mot mig! Jag som fullkomligt älskar att vara ute under alla årstider! Medger här villigt att jag i går bröt ihop. Jag bara grät i förtvivlan över att det alltid ska vara något som hindrar mig.

Så vaknade jag alltså med en förkylning till på köpet! Men då leddes jag så förunderligt av Gud, det är jag säker på, till att läsa Psaltaren 13. Och den var mitt i prick. Jag bad den korta lilla psalmen till Gud och åt sen frukost med familjen. Maken skulle iväg och vara parkeringsvakt på ena sonens fotbollscup och tog med sig pojkarna. Kvar fanns jag, två döttrar, två hundar och ett stökigt hem. Men där någonstans bara infann sig en känsla av att vägra låta mig besegras. Att sjunka ner i frustration och förtvivlan över alltings vedervärdighet låg nära till hands. Men jag tror att min enkla lilla bön ur psalm 13 redan hade börjat verka. För av någon anledning bestämde jag mig för att ta på mig en fin klänning, hålla huvudet hög och med lovsång på i köket ta tag i diskberget! 

Det gick ytterst långsamt, men jag tänkte att orkar jag bra ta undan tre saker, så ska jag göra det i frid och med mod. Jag tog undan sak efter sak från bordet och fyllde sakta, sakta diskmaskinen. Darrade i händerna och kände mig väldigt svag, men inom mig vaknade styrkan. Jag sjöng med i sångerna om att förtrösta på Gud och sakta men säkert fick jag övertaget. Kände så tydligt att Gud var med mig och hjälpte mig att lugnt göra en sak i taget och inte hamna i frustration. Små ord från bibeln kom till mig då och då och jag bara kände mig så buren.

Dagen har gått och förunderligt nog har jag fått allt det jag ville gjort! Jag är förundrad och tacksam. Jag har fått tillbaka mitt mod. Och jag har under dagen märkt vad mycket det gör att bara klä sig fint. Det i sig har fått mig att sträcka på mig och gå genom rummen med värdig hållning. Tänker att jag ska skaffa mig fler fina klänningar från loppisar att klä mig i här hemma framöver! Tror det ligger en hemlighet i att känna sig vacker.

Gud har ju skapat oss till sin avbild. I hans himmel är det guld och helighet och vackra saker. Jag tror han vill att vi ska klä oss fint och ta honom i handen var dag som hans kungliga barn. Inte vill han att vi ska tappa modet och se ner på oss själva. Nej han finns hos oss varje dag. Vi får ta honom i handen och se att han hjälper oss dag efter dag!

"Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand. Du leder mig med ditt råd." Ps 73:23


Inga kommentarer: