Högläsning är en fantastisk sak

Högläsning är en fantastisk sak! Jag älskar verkligen att läsa högt ur bra böcker för barnen och lever mig ibland in så mycket själv, att jag får kämpa för att inte barnen ska höra att jag nästan gråter när vi läser ett sorgligt parti.

För Jojjan som är nio, läser jag just nu Kulla Gulla. Är så glad att hon vill höra de böckerna! Jag fick själv hela serien i julklapp som barn och plöjde igenom dem snabbt (ett riktigt bokslukarbarm) och älskade dem! Jojjan älskar dem också och vi läser och läser nästan jämt mycket längre än vi skulle, för vi kan ju inte slita oss. Och maken suckar ibland när han tycker jag läser i evigheter och med lite väl mycket inlevelse.

För Lilla L som är sex år, läser jag Pinocchio. Hon vill forfarande ha böcker med bilder och då är det ju så bra att jag en gång fick tag i en utgåva av Pinocchio med stora uppslag och fantastiska illustrationer. Ur den läser vi ett kapitel varje kväll innan läggdags och även ibland under dagen när vi får en stund över.

För pojkarna har det inte blivit att jag läst högt så mycket. Jag har försökt ibland, men de har inte varit så pigga på det. Men igår när jag och Nonno, min elvaåring, satt och mös och pratade i min stora läsfotölj, frågade jag om jag inte kunde få läsa Skattkammarön för honom. Han var först motsträvig och sa att han inte gillar att höra när någon läser högt. Vi pratade en stund till och sen frågade jag igen och var lite mer påstridig. Då gav han med sig och jag hämtade boken och började läsa. Till min glädje ville han efter det första kapitlet att jag skulle läsa också det andra! Blev så glad. Och ännu gladare blev jag nu ikväll när han kom in och frågade om jag inte kunde läsa ett kapitel till? Såklart jag kunde! Och när det var slut, tiggde han och bad om att jag skulle läsa även nästa! Så underbart! En högläsningstradition är född med även honom!

Varför älskar jag då högläsningen så mycket? Såklart mycket för att jag älskar böckernas värld själv. Men högläsningen är ju också bra på så många sätt! Den främjar barnets språk på ett djupt och rikt sätt och barnet lär sig följa långa trådar av händelser som tillsammans bildar en helhet (vilket medievärlden inte lär dem). Den stimulerar barnets inneboende fantasi och ger dem insikt och förståelse för världar de aldrig kan besöka i verkligheten. Fantasins värld, men också världar i äldre tider (som i Kulla Gulla), andra länders världar och många andra. Böckerna hjälper dem förstå och känna med andra människors livsöden och villkor.

Men det allra bästa med högläsningen är ändå att den ger ett gyllene tillfälle att ha sitt barn nära och ge det massor av närhet och anknytning! Alla tre, även elvaåringen, sitter mer än gärna i knät eller ligger bredvid i sängen medan vi läser och på det sättet stärks vår relation på ett underbart sätt. Även om det varit lite bråkigt och tjatigt, så har vi ändå den stunden. Närheten till varandra smälter bort irritation som kan finnas både hos mig och hos barnet, och medan vi läser blir vi vänner igen av bara farten och jag fylls av kärlek och ömhet för mitt barn. Helt ovärderligt!

Läste nyligen någonstans att andelen föräldrar som läser högt för sina har halverats (sedan när kommer jag inte ihåg). Så sorgligt tycker jag! Jag tror både barn och vuxna mer än nånsin skulle behöva den lugna stund som högläsningen ger i dagens så stressade samhälle. Så kan jag med detta lilla inlägg inspirera någon är jag glad. Härliga stunder och spännande världar ligger och väntar mellan böckernas pärmar på dig och ditt barn!