En ny historia vill bli skriven

Förra sommaren bara damp en ny bokidé ner i mitt huvud. Jag såg hela den stora bilden inom mig och satte igång att skriva ner det i ett dokument i rasande fart; rädd att det hela skulle försvinna ifrån mig lika fort som det kommit. Jag hittade på namn till huvudpersonen och lite sånt. Men sen blev det inte mycket mer. Idéen lades åt sidan, jag tappade lusten att ens pilla med mitt första bokmanus och ja, sen har tiden gått.

Men nu har inspirationen för att ta tag i min bokidé plötsligt infunnit sig. Tiden känns med ens rätt! För ett par dagar sedan letade jag så fram dokumentet som legat bortglömt under så många månader och började läsa alla i hast nerskrivna idéer. Det är en massa tankar i en salig röra, som antingen skulle kunna bli en bok eller fem. Det beror alldeles på hur jag ska lägga upp det hela.

Och hur jag ska göra det, vet jag ännu inte. Ännu känns det hela stort och ogripbart. Som en dunkel värld med dunkla personer som rör sig någonstans långt borta. Jag vet att berättelsen om dem finns där, men jag vet inte hur det ska börja eller sluta eller särskilt mycket om någon av dem som är med. Men jag har samma känsla som innan jag skrev det andra manuset. En bestämd känsla av att en historia vill bli skriven! Och obarmhärtigt har processen att skriva en ny bok dragit igång. Jag grubblar på min idé och får någon tanke här och någon tanke där, som jag genast skriver ner. Jag har lånat en bunt böcker i samma genre som jag tänkte plöja för att inhämta inspiration och jag funderar på vilka researcher jag behöver göra för att få en massa kött på benen.

Det är en härlig, men samtidigt lite skrämmande process. För jag vet att det kommer att krävas många, många timmar av tänkande, planerande och skrivande. Ibland kommer det att gå lätt, ibland väldigt trögt. Ångestfyllda tankar av att jag inte alls kan skriva kommer vissa stunder hånle åt mig. Tomma vita dokument torna upp sig och stirra på mig, där jag sitter och inte får fram ett ord. Medan andra stunder kommer att bereda mig ljuvlig lycka, när inspirationen flödar och fingrarna dansar i glädjefyllt flow. Jag kommer att glädjas och våndas, om vart annat. Kanske till och med frestas att ge upp.

Men ge upp kommer jag inte att göra. För jag vet att när denna känsla en gång gripit mig, släpper den inte. Och successiv kommer den där dunkla världen att framträda klarare och klarare. Jag kommer att lära känna karaktärerna mer och mer. Rad kommer att läggas till rad och tillslut kommer en ny historia ha fått sin vilja fram och blivit skriven.