Sök upp ditt barn

Barn behöver känna sig älskade. Villkorslöst älskade. De behöver få sina kärlekstankar fyllda gång på gång. Annars kan de inte leka och utvecklas som de ska och de blir djupt olyckliga.

Jag har märkt att de där kärlekstankarna fungerar väldigt olika på olika barn. Bland mina fyra är det stor variation. Någon har en kärlekstank som fylls lätt och snabbt och sedan håller sig tanken fylld länge utan att behöva fyllas på medvetet. Ett annat barn däremot har en tank som tar lång tid att fylla och sedan töms den snabbt igen. Ett enormt behov av ständig försäkran om villkorslös kärlek.

Med just detta barn har jag uppräckt att det är bra för mig att tänka: "Sök upp barnet". Det innebär att jag påminner mig själv om att flera gånger varje dag aktivt söka upp barnet och ge det en kram och säga några varma ord, komma och föreslå att vi ska göra ngt ihop eller bara fråga vad det gör just för tillfället. På det viset kan jag hålla tanken fylld. Glömmer jag detta, blir det lätt så att barnet upplevs krävande och att det hela tiden vill ha något från mig. För barnet känner ju att tanken är tom och söker kärlek hos mig. Problemet är bara att när barnet själv måste söka upp kärleken och jag eller pappan då ger den, upplevs det inte som kärlek och tanken fylls inte på.

Detta är så lätt att missa som förälder. Jag har själv gjort det många, många gånger. Jag kan tycka att jag ju har läst böcker med barnet, spelat spel med barnet, fikat och pratat med barnet osv och så är barnet ändå krävande och vill ha min uppmärksamhet hela tiden. Då är det lätt att känna frustration och motvilja. Något som är väldigt skadligt för min och barnets relation.

Men med detta lilla knep; att söka upp barnet många gånger under en dag, innan barnet hinner söka upp mig, fylls tanken och barnet blomstrar och blir lugnt och harmoniskt.

Jag tror att alla barn behöver detta mer eller mindre. Jag försöker komma ihåg det med alla mina barn. Men ett av mina barn behöver det på ett särskilt sätt och jag är så glad att jag insett detta!