Våra fredagar glider fram på det glittrande vattnet

För ett par år sen skrev jag lite inlägg om alternativa fredagsmys. Poängen var att komma bort ifrån att per automatik hamna framför TV:n. Jag minns att jag fick kämpa en hel del för detta och vara engagerad och pådrivande för att vi skulle göra något annat tillsammans.

Ikväll när jag och tjejerna satt och spelade Rummy, slog det mig att jag inte längre behöver kämpa. Det har blivit helt naturligt i vår familj att inte hänga framför TV:n. Tjejerna ser visserligen på Amigo och sen brukar vi se Wild kids tillsammans. Men sen stänger vi av och gör något annat.

Oftast spelar jag och tjejerna något spel. Efter det läser jag högt för dem och sen går de och lägger sig. Killarna brukar (om de är hemma och inte i kyrkan) spela FIFA eller något spel på sina mobiler. Men det är helt okej, då de ju haft spelfritt hela veckan. Nonno (11) brukar också sätta sig och teckna lite (ett intresse han har) eller spela lite innebandy.

Blev uppmuntrad när jag tänkte på detta. När jag bestämde mig för att ta upp fighten mot TV-häng, var det som att försöka skjuta ut en tung koloss till båt från stranden och ner i vattnet. Jag fick kämpa som ett djur varenda fredag och misslyckades ibland då jag var för trött. Men aldrig att jag gav upp! Och någon gång där mitt i kämpandet i den tunga blöta sanden, kom båten äntligen fram till vattnet. Och den flöt helt plötsligt av sig själv!

Tänk om jag gett upp när det varit en knapp meter kvar? Då hade barnen suttit där och passivt matats med televisionens ofta minst sagt tveksamma kost. Och jag hade säkert suttit i ett annat rum och läst och känt mig misslyckad och besegrad.

Mitt i det tuffa man försöker åstadkomma - det kan vara vad som helst, frestas man alltid att ge upp. För man vinner ju bara någon ynka centimeter för en massa svett och tårar tycker man. Man frestas tänka: "Det är ju ändå ingen idé." Men det är det!

Ge inte upp. Dåliga trender i din familj eller hos dina barn går att vända på. Det gäller bara att hålla blicken fäst vid målet. Lyft blicken och se på den glänsande vattenytan där framme. Den kommer att bära allt det du just nu tycks kämpa så förgäves med.

Samma sak är det med vår jordiska vandring här på jorden. Den är ofta krävande, smärtsam och tung. Vi behöver lyfta blicken och se det himmelska målet framför oss. Annars tröttnar vi och ger upp.