Martyrion

Jag är just hemkommen ifrån musikalproduktionen Martyrion. En föreställning som gestaltar tre verkliga martyrers liv. Tre unga människor, alla under 20 år, som trots att de ville leva, valde att möta döden hellre än att avsäga sin tro på Jesus Kristus! 

Aktörerna gick verkligen in i sina roller och hela musikalens målade så levande martyrernas starka kärlek till sin Frälsare. Deras kärlek till Gud och deras klara förvissning om att himlen är en mer verklig plats än jorden. Att döden, genom Guds nåd, inte är slutet utan början.

Allra starkast var scenen då Margaret Wilson, (strålande spelad av Mathilda Steen), står bunden vid en påle ute i vattnet. Bredvid henne står en man med en skriftlig bekännelse som säger att kung James VII är huvudet över kyrkan. Margret vägrar att läsa bekännelsen under det att hennes far och mor och syster och grannar står på stranden och vädjar och ropar till henne att läsa den och rädda sitt liv innan tidvattnet kommer och dränker henne. Margaret kan dock inte bekänna någon annan än sin Frälsare Jesus Kristus som huvud för kyrkan. Och i stället bekänner hon ett ord från Korinterbrevet:

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: 'För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår'. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." 

Hon ber dem att inte sörja, för hon kommer till ett bättre land och får möta Jesus. Hennes ögon brinner av kärleken och troheten till Jesus. En sådan överlåtelse berör på djupet och vittnar om att Jesus är en verklig person som får allting annat, till och med själva livet att blekna i jämförelse.

Alla har vi ett lopp att löpa här på jorden. Ett lopp som Gud har utstakat åt oss. Målet är inte rikedom, makt, självförverkligande eller njutning. Målet är himlen. Målet är att vinna våra själars frälsning. Målet är en evighet med Jesus.

"Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt."  
2 Korinterbrevet 4:17