Min galna man har rövat bort mig till Turkiet

Jag är gift med en spännande man kan man lugnt säga! Idag skulle jag egentligen befunnit mig i Stockholm på Haros riksstämma. Men istället befinner jag mig i Turkiet! Och sedan igår morse då jag precis skulle ge mig ut på en kort springtur med en av våra hundar innan frukost och de första dagbarnet skulle dyka upp, har jag fått handskas med chock efter chock.

Det började med att min svärmor plötsligt stod på trappan och mötte mig i hallen när jag skulle ut. Hon bor 4 timmars bilresa bort och brukar inte dyka upp sådär bara på en vanlig vardagmorgon. Jag fattade ingenting. Men hon och min man sa bara.

"Vi hade tänkt att du skulle få ledigt idag, men ta du en vända med hunden först."

Stack iväg med hunden och var mycket förvirrad! Ledigt? Jag ska ju ha ett helt gäng dagbarn idag och dessutom ett par extra! Och Anthon ska väl jobba också? Fattade verkligen ingenting. Men kom fram till att Anthon väl hittat på någon utflykt över dagen och på nått sätt fixat ledigt åt mig.

Men när jag kom hem sa han:

"Nu åker vi om 10 minuter, så du behöver packa! Och du kommer att vara borta hela helgen, så packa för det."

Hela helgen? Men jag ska ju på Haros riksstämma imorgon. Åter igen började tankarna spinna och jag kom fram till att vi nog skulle till Stockholm och övernatta och så skulle Anthon släppa av mig på riksstämman. Packade i en hast - som väl var råkade alla mina favoritkläder vara nytvättade och jag slängde ner alltihop, eftersom jag inte hann tänka så klart vad jag skulle behöva. Slängde med några böcker, ipaden och toalettsaker sen var vi tvungna att åka.

Vi åkte iväg och jag hade den där förvirrade men mysigt pirrande känslan av att blivit överraskad och påväg mot något spännande okänt mål där jag satt i bilen. Jag älskar verkligen sådana här överraskningar och är så glad att jag har en man som förstått det!

Trodde nu att chocken skulle börja lägga sig. Men där hade jag fel. Anthon började köra mot Arlanda och då fick jag problem med att förstå igen. Jag skulle ju vara i Stockholm redan imorgon. Då kan man ju inte flyga så långt?

Han hade på vägen ställt en hypotetisk fråga hur jag skulle ta det om den näst godaste frukten jag vet ställdes fram vid min frukost. Men så precis när jag ska äta den, tas den ifrån mig och jag får höra att jag i stället ska få min favoritfrukt i tre dagar. Skulle jag bli sur? Nej, såklart inte sa jag. Sen sa han inte mer förrän vi parkerade på Arlanda. Då kom nästa chock.

Han berättade att jag inte alls skulle till Haros riksstämma, att det aldrig varit så. Att han planerat denna lilla tripp redan i december och att han kontaktat Haro och berättat att jag kommer att boka, men att de då bara ska spela med och låtsas boka mig. Grundlurad!
Några tårar började faktiskt rinna ner för kinderna där. Hade sett fram emot att åka på Haros riksstämma i flera månader! Lära känna nya likasinnade människor. Men jag kom över det snabbt, då jag insåg att jag skulle få resa bort i tre dagar i stället. Det var ju faktiskt ännu bättre. Men varför måste det vara just denna helg?!

Då kom nästa chock. Vi skulle inte vara borta i tre dagar. Vi skulle vara borta en hel vecka!  Men ännu sa han inte vart vi skulle. Han höll mig på sträckbänken in i det sista. Inte förrän vi stod i incheckningskön och jag höre en guide prata om Turkiet, insåg jag att det var dit vi skulle. Men en hel vecka! Det finns ju inte. Tog väldigt lång tid att fatta att vi faktiskt skulle vara utomlands i en hel vecka. Bara vi två!

Fast då kom nästa chock. Det var inte bara vi två. Han hade bokat en tokbillig charterresa. Charterresor är inte precis vårt sätt att resa. Men han sa att det blir nog bra. Han visste dock inte ett dugg om vad som skulle vänta oss. Visste inte något om upplägget eller vart i Turkiet vi skulle vara eller vad hotellet hette. Spänningen steg. Men jag tänkte att bara vi är tillsammans blir det ju bra ändå. Vi klev på flyget och jag kände en härligt pirrig känsla. Borta med min man i en hel vecka! Wow!

Flygresan gick fort och snart skulle vi stiga på transferbussen. Då kom nästa chock!
Längst fram i bussen började en turkisk guide prata på en svårbegriplig hackig engelska medan han utstrålande osäkerhet. Och ganska snabbt gick det upp för oss att vi hamnat på en resa vi inte alls tänkt oss. Han började räkna upp två olika paket man kunde välja och båda skulle kosta en massa extra. Och det verkade som att man måste välja ett av dem. Båda innehöll en massa program med en massa olika guidade turer (med samma turkiska guide) och dessutom skulle vi redan imorgon (läs idag) äta frukost 6:30 för att åka vidare med buss till en annan stad! Blä! Jag blev mer och mer chockad och orolig, men bestämde mig för att hålla god min och göra det bästa av det. Dock kändes det väldigt tungt att inte få landa på hotellet och sen stanna där och göra lite som man vill.

När vi kom fram till hotellet kom nästa chock. Vi fick en liten alkoholfri drink, sen skulle vi få våra rum och komma åter om en halvtimme för att välja paket. Folk överallt, mest pensionärer, och alla lika förvirrade som oss. Ingen eller väldigt få verkade ha fått veta hur upplägget skulle vara i förväg. Vi kom tillslut upp till vårt rum (efter att ha väntat i en evighetslång hisskö) och ställde in väskorna och så. Dock hade jag ju svårt att slappna av, då jag visste att vi snart var tvungna att åka och gå ner i foajén om bara en liten stund. Vi pratade om det hela och det visade sig att min man inte heller var precis förtjust i upplägget. Han skulle gå ner och prata med guiden och se om vi inte kunde stanna här? För även om hotellet var ett all-inclusive hotell uppställt alldeles intill en soptipp i ingenstans med bara en massa andra uppsmällda vräkiga all- inclusive hotell runt omkring, hade vi ändå insett att det ligger nära havet och att den stad vi skulle till låg 7-8 timmar bort och mitt i Turkiet långt ifrån något hav. Så att stanna här kändes ändå som det bästa alternativet.

När min man slutligen kom tillbaka efter en lång, lång stund berättade han att det var kaos där nere. Många var arga och speciellt ett gäng äldre damer hade skällt ut guiden efter noter. En annan dam hade i alla fall lyckats övertyga guiden om att det inte var så att man måste köpa något av de två dyra paketen. Det kom de fram till efter mycket bråk och efter att guiden flera gånger ringt till resebolagets kontor. Själv hade min man avvaktat i detta tumult och senare använt en helt annan taktik. Han sa att hans fru var mycket trött och inte mådde bra och inte skulle orka en så lång bussresa (vilket inte var någon lögn då jag bara ätit en macka och en halv chipspåse på hela dagen och hade huvudvärk) Fanns det någon möjlighet att få boka om och stanna kvar? Han kunde inte ge besked då, utan skulle prata med sitt bolag och ge besked kl 6:15 nästa morgon.

Vid det laget var jag väldigt trött och hungrig och omtumlad av alla chocker och det var gott att vid halv åtta på kvällen äntligen få ett riktigt mål mat. Jag kunde dock inte helt slappna av då jag inte visste säkert om vi kunde stanna kvar och i natt har jag sovit väldigt oroligt.

Nu på morgonen fick min man i alla fall beskedet att vi kan stanna kvar, dock med ett tillägg på 99 euro. Men det är det så värt! Och bara hälften av vad ett av paketen skulle kostat.

Så nu känner jag äntligen att jag kan slappna av och börja njuta av en veckas semester med min man. Nu har hela charter-gänget med tillhörande guide åkt iväg och vi har tagit en lång frukost ute intill poolen och pratat och haft det skönt. Klockan elva ska vi få byta rum till ett som är tystare - det vi har nu ligger precis ovanför scenen i puben och är inte ett dugg ljudisolerat. Sen tar vi dagen som den kommer. Solen börjar titta fram nu och det är runt 18 grader i luften. Vi tar nog med oss lite böcker och sätter oss vid havet om jag känner oss själva rätt. Först ska jag dock se om jag kan hitta några vettiga sommarkläder. Min käre make hade ju varit så snäll och packat sommarkläder åt mig sa han. När jag tittade i resväskan såg det dock ut som om han bara tömt i hela kartongen med sommar- kläder som stått på vinden under vintern. Det visade sig att det var exakt vad han gjort. Ja, jag är gift med en lite smågalen spännande make. Men han gör livet roligt och oförutsägbart och jag är så vansinnigt kär i honom! Tillsammans ska vi nu ha världens bästa vecka tillsammans i Turkiet!