Sensoriska bokstäver som fick eget liv!

Jag och barnen (egna, dagbarn och fritidsbarn) har börjat göra ett sensoriskt alfabet. Jag tänkte först göra ett själv för barnen att känna på och följa bokstäverna med sina små känsliga fingrar. När jag funderade på olika material att göra bokstäverna i, kom jag plötsligt på idén att göra dem i ett material som började på den aktuella bokstaven. Ju mer jag tänkte på det, ju mer inspirerad blev jag!

När det gäller mig, är transportsträckan från idé till utförande mycket kort, så snart var jag igång med att göra den första bokstaven; ett A gjort med aska!

Metoden är mycket enkel. Jag delar ett lite kraftigare A4-papper i två och skriver sedan bokstaven (versal) på arket och lämnar lite utrymme nedtill så att jag kan skriva ordet under. Sedan fyller jag i bokstaven med flytande lim och öser på med (i detta fall) aska på limmet och låter det torka.

När jag satte igång med detta blev förstås barnen genast intresserade de med. Och snart hade vi full produktion av sensoriska bokstäver kring köksbordet. Det blev ett B med blåsippor, ett C med citronskal, ett H med havregryn, ett S med sand osv. Alla barn som fanns närvarande mellan 2,5 år till 9 år gick in för det hela med liv och lust! Tillsammans hittade vi på vilka saker vi kunde använda till de olika bokstäverna.

Plötsligt hade aktiviteten blivit så mycket mer än bara tillverkande av ett pedagogiskt material. Det blev en kreativ skaparverkstad där barnen samtidigt fick lära sig nya ord. De (läs 6-åringarna) provade att läsa orden och de sjöng alfabetssången. Då och då sprang något barn iväg för att hitta exempelvis sand, kvistar eller blåsippor till tillverkningen. Ett härligt kreativt flöde som aldrig tycktes ta slut hade tagit fart!

Och detta var ingen engångsföreteelse. Långt ifrån. Senast idag har vi ännu en gång tillverkat nya bokstäver. Vi har till och med börjat med gemener (små bokstäver) nu. För barnen tycker det är så roligt och kommer hela tiden på nya saker vi kan använda. Så att bara göra de stora bokstäverna räckte ju inte alls.

Snart har vi nu hela alfabetet i en lång rad på en vägg i hallen. Barnen är där och tittar och känner, läser orden och sjunger alfabetssången. Det hela har blivit så mycket större, roligare och bättre än jag först kunde tänka när jag fick idén. Älskar när sånt här händer! Vissa idéer är som en levande organism, som så fort den fått liv sticker iväg och skapar egna fantastiska skeenden. Jag får bara hänga med och glädjas och förundras!