Äntligen kom du sköna maj! Visserligen en halv månad försenad, men nu är du här och allt är väl!
Ikväll efter middagen mer sprang än gick jag ner till fårhagen, ivrig att få slå mig ner bland gullvivor och fågelkvitter i kvällssolens sken. Drog in doften av maj och kände lyckan inom mig. Äntligen!
Framme i hagen satte jag mig emot en lite trubbig sten och njöt av både omgivningarna och min förtjusande bok! Dickens alltså! Vilket språk, vilken fröjd att få läsa var enda mening!
Försjunken i boken hörde jag plötsligt ett barn ropa på avstånd. Tänkte att det säkerligen var min äldsta dotter. Och visst var det det! Efter ytterligare några rop, hittade hon fram till sin mamma och kom skuttande genom det grönaste av gräs med Kulla Gulla boken vi håller på med i handen.
Hand i hand hittade vi en ny plats att sitta på - den trubbiga stenen hade börjat göra sig väl påmind- och så förlade vi kvällsläsningen här, i ljuvaste vårkvällen med fåglar, blommor och träd stilla lyssnande omkring oss. En sån lycka! Sen begav vi oss hemåt hand i hand genom den solbestänkta hagen. Så vackert som i en saga!
Tänk att vi fick gå där vi två. Jag och min älskade lilla dotter. Ja, nog är det som en saga allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar