Glad nationaldag!

Glad nationaldag mina vänner! Här har vi väl dock inte firat i överkant precis. Maken och äldste sonen är på en liten tripp tillsammans och här hemma pågår UNT-cupen. Jag startade således dagen med att kl 7 stå på en parkering och guida bilar. Det var faktiskt riktigt roligt! Jag kände mig som en kung där jag stod och dirigerade alla dit jag ville. Och alla lydde de mig så snällt.

Under mitt arbetspass kom jag i samspråk med en man. Han berättade om sina barn som han har med flera olika kvinnor, hur han aldrig riktigt lärt känna ett av sina barn. Hur hjälplös han känner sig när han inte kan nå fram. Jag kunde se att han var ledsen över hur livet blivit. Över att inte kunna hålla ihop sina relationer. En utåt sett gladlynt man som är bruten och sorgsen inombords. Jag kände när vi talade Jesu kärlek gå ut till denne man! Och jag tänkte på vilken hjälplöshet den har som inte kan be. När han inte kunde nå sitt barn, var det liksom kört. En avgrund av tom hopplöshet. Men har man Gud är det aldrig kört! Bönen är bron till varje människa. På den kan man gå över avgrunden och förmedla hjälp till den man bryr sig om. Jag ska be för denne man och för hans barn. För det tror jag Gud vill. Jag tror Gud vill komma och göra allt nytt i denne mans hjärta och liv. För jag kände hur Gud älskar honom och lider med honom. Det kan låta konstigt kanske. Men det var så jag upplevde det när vi talade.

Idag firar vi Sverige och den svenska flaggan. Jag ber att Kristi kors som det gula korset i vår flagga påminner om, ska få bli en levande verklighet i de svenska folkets hjärta. Jag ber att kraften från det korset ska komma och upprätta och läka, omfamna och hela alla dessa brustna familjer. Det finns så mycket smärta i vårt land! Vid varje skilsmässa går något sönder inom alla de inblandade. Vårt folk lider. Jag ber att Jesus ska komma med sitt ljus och sin helande kärlek till Sveriges folk!