onsdag 3 september 2014

En betraktelse en eftermiddag i September

Denna eftermiddag har jag det så skönt och underbart. Septembersolen värmer skönt mot mitt ansikte och en ljum vind busar med mitt hår och leker tafatt med trollsländorna som far runt, runt i luften framför mig. Jag sitter i gräset lutad mot en enkel vindpinad planka upplagd på ett par stubbar och läser Jane Eyre. Jag kan bara inte fatta att jag inte har läst denna klassiker tidigare! På något vis har jag haft för mig att den handlar om tråkig överklass i 1800-talets England. Men nu inser jag att jag måste ha blandat ihop Jane Eyre med Jane Austin. Så obildat och pinsamt! Men så är det. Nu har jag den i alla fall i min hand och har hittat denna lilla oas i gräset där jag kan läsa den i lugn och ro. Kring mina fötter klättrar gräshoppor och vackra små skalbaggar omkring i sin egen lilla värld av daggkåpor och höga lysande grässtrån. Omkring mig samsas lövträd och högt gult gräs i en vildvuxen symfoni. Vindens lek hörs i trädens kronor och ackompanjeras trivsamt av  syrsornas spelande. Då och då tittar jag upp från min bok och blickar ut över landskapet och bara insuper dess lugnande inverkan på min själ. I fjärran ser jag två skogskammar sluttande emot varandra och i kilen emellan dem en blågrå horisont. Sen ser det ut som att vissa - mera äventyrslystna träd - har brutit sig ut från skogskammen och nu kommer i ringlande rader utöver de halmgula fälten. De ser ut som mörkgröna krinoliner i olika storlekar. Jag riktigt ser för mig hur de trippar iväg ifrån skogens strama givakt, ivrigt småpratade och fnittrande med varandra. Här och där skjuter små granskott upp och till höger skymtar jag ett stenröse.
    Nu ser jag korna komma gående också! De kommer i sakta gemak på sin upptrampade kostig genom det frodiga gröna gräset i kohagen här intill för att dricka. Det är min mans kusin som förser dem med vatten. Och det är på hans gård jag sitter just nu. Jag tänker att jag är oändligt välsignad som får bo några veckor på en sådan här ljuvlig plats och kunna vandra iväg genom gräset och skriva och läsa precis när det faller mig in.

 ps För den som tycker att texten är överöst med metaforer kan jag för tillfället har snöat in på att träna mig i att beskriva det jag ser med fantasifulla liknelser och metaforer. Det kan bero på att jag högläser Anne på Grönkulla för en av mina döttrar, just har sträckläst en roman av Kate Morton och i allmänhet drömmer om att bli en skicklig författare jag också någon gång i framtiden ds

Inga kommentarer: