fredag 3 oktober 2014

Avslöjad vid kassabandet i mataffären

Vår familj har just flyttat ner till Spanien för att bo här fram till nästa sommar ungefär. Än så långe bor vi i vår husvagn på en camping i väntan på vår lägenhet och känner oss därför ännu mest som turister.

Men ändå är det inte som att vara på semester i ett annat land. Jag vet ju att detta faktiskt ska bli mitt hem för en längre tid och vill därför försöka smälta in i samhället. Och när jag tänker så, märker jag hur annorlunda jag är.

Det mest uppenbara är ju språket. Men förutom det misstänker jag att det finns en mängd dolda koder och oskrivna lagar som jag som utlänning inte har en aning om. Jag bara känner på mig att jag kanske beter mig på ett konstigt sätt och missar något. Läskig känsla. Plötsligt har jag blivit invandraren och inte endel av den inhemska befolkningen.

Igår t. ex. var jag i mataffären. Jag gick runt bland hyllorna och försökte (trots mina ljusblå ögon) verka van, naturlig och spansk. Men hela tiden kom jag på mig själv med att snegla på folk omkring mig för att se hur de betedde sig och jag drev runt, runt för att försöka hitta de varor jag sökte i en för mig obegriplig organisation.

I fruktavdelningen upptäckte jag som tur var att man ska gå fram till en liten disk där en person står och väger och sätter på en lapp på frukten och grönsakerna. Jag gled fram dit - efter att ha gått runt en bra stund och letat bland många okända fruktsorter och säkert mer sett ut som ett storögt, förundrat barn än som den vana spanska kvinnan jag inbillade mig vara  - och kände mig nöjd med att kunna hälsa:  'Hola!' till killen vid vågen och sen säga: 'Gracias!' med ett litet läspljud som de har här på sydkusten, innan jag gick vidare som om detta var precis vad jag alltid brukar göra när jag handlar. Och inte avslöjade jag med en min att jag i själva verket kommer ifrån ett land som gör allt för att slippa mänsklig kontakt och mer eller mindre trycker självscaningsapparater i händerna på sina kunder.

När jag slutligen äntligen lyckats hitta de få varor jag skulle ha, gick jag nöjd med min insats mot kassan och tänkte att nog ingen märkt något avvikande med mig. Jag började så glatt och intet ont anande rada upp mina varor på en snygg och prydlig rad på bandet med streckkoderna riktade mot kassörskan. Men så tittade kunden före mig lite konstigt på min prydliga rad. Och jag fick i samma ögonblick syn på hans saliga röra på bandet. Avslöjad!

All spanskhet jag försökt klä mig i föll ner i en hög på golvet och kvar stod jag i bara underkläderna och lyste svensk (eller möjligen tysk) med min prydliga, korrekta rad av matvaror framför mig.

Så gick det med det.

Men jag misströstar icke! Jag pluggar spanska för glatta livet och kommer säkerligen snappa upp fler och fler av de dolda koderna allt efterom. Det känns spännande och roligt att på detta sätt få tränga in i en ny härlig kultur! Och vem vet. När det är dax att åka hem kanske jag blivit mer spansk än svensk och acklimatiserats så mycket att jag gör bort mig i Sverige. Jag har förövrigt aldrig passat in så bra i det politiskt korrekta Sverige, så det blir i såfall ingen större skillnad. Och jag har på känn att jag kommer trivas riktigt bra i ett land som har en stark kristen kultur och en befolkning som inte står med näsorna i sina iphones utan pratar med varandra och som inte stressar, utan som tycks ha all tid i världen för sina familjer, medmänniskor och de verkliga värderna  i livet.