Att lägga en unge full av fantasi och lek

Fascineras om och om igen över min yngsta dotters lekande! Nu är hon sju år, men ännu leker hon minst lika passionerat och fantasifullt som när hon var fyra! Leken tar aldrig slut. När jag på kvällen, en bra bit efter läggdags, ännu en gång säger till henne att avsluta och göra i ordning sig inför natten, svarar hon argt och indignerat:

"Man får faktiskt inte förbjuda barn att leka!"

Sen fortsätter hon som om inget har hänt och leker och leker. Jag har inte hjärta att avbryta. Jag låter henne i sin takt sakteliga leka sig ur leken -hon vet trots allt någonstans längst inne att det ändå är dax att sluta - och väntar tålmodigt ut henne tills hon frivilligt sätter sig i min famn för att gosa. Då gäspar hon och börjar nog inse själv att hon faktiskt är trött. Men så utbrister hon:

"Jag vill alltid vara barn!"

"Jag vill vara barn hela tiden på jorden och sen vill jag vara barn i himlen!"

Men så stannar hon upp och säger lite konfunderat.

"Men man kan väl ändå fylla år?!"

Den bekymrade rynkan i pannan slätas dock snabbt ut igen och hon rycker på axlarna och säger obekymrat:

"Fast det spelar nog ingen roll, för i himlen finns ju ändå redan allt man vill ha!"

Och så får hon något drömmande i blicken och börjar berätta om himlen...

"Där finns det en massssssa playmobil och Friends-lego och det är byggt stora land med play-mo och Friends-lego, kojor och allting, mycket mer än som finns här!"

Hon gestikulerar vilt med armarna när hon berättar....

"...och där får man alltid leka! Och sen ska jag springa till en tiger och gosa med den och känna hur mjuk den är. För i himlen är tigrar inte farliga. Och sen vill jag gosa med en såndär som bor 5000 meter upp i bergen i Peru...vad heter de mamma?"

"Chinchilla?"

"Ja, en chinchilla! Tror det finns chinchillor i himlen mamma? Då ska jag gosa med dom!"

Hon gosar med ett låtsad chinchilla mot kinden och myser.

"Och giraffer! Jag vill klättra upp på en giraff och klättra över i ett träd!"

"Åh, jag längtar till himlen mamma! Där är det bara lugnt och skönt, precis som man vill ha det, och där är det inget sånt där ont som det kan vara på jorden."

Så börjar hon sjunga på en gammal psalm som jag och hennes morfar ofta sjunger...

"Jag har hört om ett land utan tårar, utan sorg, utan nöd utan strider och där ingen av sjukdom mer lider och en gång, tänk en gång är jag där...."

Men så stoppar hon mitt i sången och utbrister:

"Men tänk om det blir fisk till middag?! Då blir det ju sorg!"

Hon ser med ens bestört ut. Men så slappnar hon av igen och säger glatt:

"Nä, det blir nog pannkaka istället!"

Så där håller hon på. Länge, länge. Tillslut har hon äntligen kommit i nattlinnet och borstat tänderna och satt sig tillrätta bredvid mig i soffan. Vi ska läsa Peter Pan och Wendy, den fulla versionen i en fantastisk utgåva med underbara bilder.

Jag säger att jag bara ska läsa en liten bit, för nu är det ju så sent. Hon grymtar lite, för hon vet ju att det brukar bli spännande. Jag börjar läsa. Vips är både hon och jag fångade i Landet Ingenstans tillsammans med Peter, Wendy, piraterna och alla de andra. Sidorna flyger fram och det blir många fler än jag tänkt. Mitt i kapitlet nyktrar jag dock till och säger att nu har jag läst mycket längre än jag skulle. Då tittar hon på mig med glittrande ögon och myser. Sen springer hon iväg och ska ha en kvällsmacka. För hennes storebror kom just in i köket och brer sig en macka. Och då ska hon såklart också ha en! Men hon vet att hennes nådatid börjar rinna ut och äter snabbt upp mackan, springer snabbt och borstar tänderna igen och springer sen tillbaka till mig i soffan och ger mig den allra varmaste och mest kärleksfulla kram.

"Godnatt, min snälla, underbara mamma! Vi ses imorgon!"

Sen springer hon äntligen iväg och hoppar i säng. Förhoppningsvis somnar hon fort och drömmer härliga drömmar om himlen, tigrar och gosiga chinchillor. I famnen har hon vår alldeles riktiga chihuahua. Kanske kan den tas för en chinchilla från Peru i hennes drömmar.