Det bästa av två världar!

Åh vi fick vårvinter ändå! Vet att jag skrev ett euforiskt inlägg om den tidiga våren för ett tag sen, men nu när snön kommit tillbaka måste jag säga att jag njuter! I dagarna de två har jag och barnen byggt snöhäst och haft det så härligt och roligt ute i snön. Sol från klarblå himmel, fåglar som kvittrar och perfekt kramsnö! Vad finns att inte älska?! Både idag och igår har också snön dalat ner i så stora härliga flingor så det sett ut som det vackraste julkort och barnen har tjutit av förtjusning när de tittat ut!

Idag skulle jag ha jobbat till halv sex, men så blev sista barnet hämtat redan halv fyra och jag fick två timmar över. Först fortsatte jag en stund att bygga snöhäst i solen med Lilla L. Det var ju så roligt och jag hade inte alls lust att sluta! Sen följde jag henne till ett par kompisar och tog med hundarna på promenaden. När vi passerade fotbollsplanen mötte vi Nonno som stod och tränade frisparkar. Han bad mig hämta en spade så att han kunde röja vid plätten där han stod och sköt.

När jag lämnatLilla L, gick jag hem med hundarna och hämtade spaden och gick med den till Nonno. Och sen. Sen kom min egna ljuvliga stund i solen! Jag hade tagit med mig David Copperfield och ett sittunderlag. Och med dessa två ting slog jag mig ner mitt i den gnistrande snön, lutade mig mot den stora stenen där mitt på fältet och lapade solen som gassande och värmde. Grönfinkar och talgoxar sjöng i kapp med en rad andra fåglar från träden i skogen och fårhagen intill. Ett jubel steg högt mot himlen där en större fågel flög kraxande över skyn. Jag lutade mig tillbaka mot stenen och följde fågeln med blicken. En stilla frid och fullkomlig ro fyllde min själ. Och jag tänkte. Detta är ju att få uppleva det bästa ur två världar! Vårens ljus, värmande sol och fågelkvitter, inramat i vinterns vita gnistrande snövidder. Det är vårvintern det! Några få korta dagar om året. Alldeles, alldeles ljuvliga!